Försvarstalet

Jag är oerhört tacksam för att ni läser och reflekterar, det är ju det som detta går ut på.
 
Jag har tidigare skrivit här att varje människa har ett egenansvar vad gäller att leva sitt liv. Vi är alla ansvariga för att gör det bästa som möjligt av livet, vi kan inte förvänta oss att någon annan ska fixa det till oss. Jag har fått många positiva reaktioner men en del har ställt sig frågande till mina argument. Jag är oerhört tacksam för att ni läser och reflekterar, det är ju det som detta går ut på.


Ett exempel som blev ifrågasatt var att om någon blivit sexuellt utnyttjad sedan de var små, hur jag då kunde påstå att det var deras eget fel.Vare sig du blivit misshandlad, sexuellt utnyttjad eller om någon på något annat vis ofredad dig så är det aldrig ditt fel. Aldrig har någon annan människa rätt att kränka någon dig, på något plan. Men det är också så att oftast så utnyttjar dessa människor som ofredar ens svaga sidor, bristen på självkänsla, ett barn som skäms vad farbror gjort eller att de ska göra någon annan nära dig illa. Män som misshandlar bryter ner kvinnorna sakta men säkert, för tro inte att det bara börjar slå. De och andra förövare har en förmåga att bryta ner dig så långt att du nästan tycker du förtjänar att bli slagen eller utnyttjad.   

Men om du istället har självkänsla, att du inser att du är värd lika mycket som alla andra, då kommer de aldrig få en möjlighet att göra dig illa, för du skulle aldrig tro på dem när de påstår att det är deras rätt, eller ditt fel att de gör så här. Men det är ändå inte deras fel, du kan inte hjälpa att du hamnat i en situation där någon annan utnyttjar dig. Barn som utsätts för övergrepp har ännu mindre möjligheter  att försvara sig, både mentalt och fysiskt. De saknar orden och många gånger finns bara känslan av att det är fel, men kan inte och vågar inte förklara för någon eftersom de lägger skulden på sig själva.

Vad jag menar är att när övergreppen väl tagit slut har du möjligheten att göra ett val, då kan du välja vilken sorts människa du vill jobba för att bli. Det är en lång och svår process som vara livet ut, men du väljer om du tänker tillåta förövaren fortsätta kontrollera ditt framtida liv eller om du tänker våga ta steget och försöka gå vidare. Du kan välja att låta det förflutna styra alla dina val i framtiden eller så väljer du att du styr dina val. Självklart finns minnet alltid inom oss, men med lång bearbetning av det som skett och när man tillåter sig själv att älska sig själv precis som man är, då lossnar det. Då kan du se att du var en person då som lät det ske och en annan nu. Du blir arg på dig själv ett tag för att du tillät någon behandla dig behandlad illa för att så småningom inse att det har hänt och det enda du kan göra är att förlåta dig själv för det som skett. Se framåt och i framtiden vara den människan du vill vara.

Det låter så enkelt, men är mycket svårt och tar lång tid. Kanske läker såren aldrig helt, men du lär dig att leva med dem om du är villig att orka kämpa. Att ta ansvar för sig själv innebär inte att du aldrig ber om råd och hjälp, om du har genomgått svåra trauman eller övergrepp så måste man ha hjälp av en psykolog, inte konstigare än om du brutit benet så behöver du en läkare. Jag skrev även detta i mitt förra inlägg men lite annorlunda, jag skrev att man kan behöva tala med någon för ibland kan andra människor se skogen som vi inte ser för träden.

Att ta ansvar för sig själv innebär att du gör det som är bäst för dig i alla lägen, alltid. Du ska älska dig själv lika mycket som andra och inser att du är lika viktig som alla andra,och leva ditt liv så som det är bäst för dig. Sen är det så att hur gärna andra vill hjälpa dig och få dig att må bättre så är det inifrån dig själv som förändringen måste komma, bara du vet vad du behöver för att må bra och kunna leva ditt liv på bästa möjliga vis.