Du tittar på en söt charmig liten ulltott. Kan knappt vänta till han kommer hem, allt är ett rosenrött skimmer av äkta kärlek. Han är ju så bedårande söt. Äntligen kommer dagen då han ska få komma hem till dig, lycka!!
I bilen hem börjar han gny, gnälla och kanske kräkas men vad gör det han har ju fått lämna alla syskon och sin mamma, stackars liten. Väl hemma gör han en liten pöl på golvet, vägrar äta och gnyr mest hela tiden, men stackaren han förstår ju ingenting allt är nytt och främmande. Ni har bestämt att han inte ska sova i sängen men den första natten består av gnäll och pip, du tar upp honom i sängen och han trycker sin varma lilla kropp mot dig, suckar belåtet och somnar. Ja, ja han är ju bara liten, bara i natt ska han sova här, sen ska han minsann ner på golvet. Han vaknar mitt i natten piper tills du vaknar, yrvaket i pyjamas skyndar du ut, han skuttar nöjt runt på gräset men inte ska han kissa inte. Ni går in och innan för dörren när värmen möter er sätter han sig ner och gör en stor pöl. Suckande förklarar du att han ska kissa ute, moppar golvet och kryper ner i sängen. Utan att ens fundera lyfter du upp han i sängen, han suckar nöjt och somnar en stund.
Dagarna gå och nätterna, han sover fortfarande i din säng, han är ju bara liten än, vi ändrar på det när han blir lite större. Du springer ut med han på dygnets alla timmar för att komma in och då kissar han. Ditt liv består av att moppa, moppa och åter moppa. Han växer snabbt, men sängen där ligger han än. Han är ju fortfarande bara en söt liten valp. Moppa, moppa, moppa...
Plötsligt en dag så förvandlas den söta lilla ulltotten, han blir det ett busigt odrägligt litet monster. Allt som kommer i hans väg ska tuggas på även dina fingrar och tår. Kissa det gör han fortfarande inne, pölarna blir större och större för att inte tala om det andra avfallet som kommer ur han, det STINKER. Moppa, moppa, moppa o moppa. Inget får ligga där det ska, han har leksaker och annat som han tycker är leksaker överallt. Men han är ju fortfarande ganska så söt och han har sina stunder då han kryper tätt intill dig och suckar belåtet, då minns du bara den söta lila ulltotten.
En dag upptäcker du att det känns som du bor på en bombad toalett ihop med en krokodil, du börjar fundera på hur detta ska sluta. Han som var så snäll hur kunde det bli så här? I sängen ligger han så klart fortfarande på natten, du vaknar ganska ofta av att han satt tänderna i ett ben, inte ett tuggben utan ditt ben. Någonstans ser du en ljusning, pölarna inne är inte så många längre, eller är det du som vant dig? Moppa, moppa, moppa o moppa. Hans bits men ja, ja det kliar väl i hans tänder, det går väl över. Går det någonsin över?? Kan någon garantera det?? Jo, det måste gå över, jag har ju köpt en hund ingen krokodil, eller?
När han bitit dig på alla tänkbara ställen, testat o smakat på det mesta i huset, kissat på alla ställen och förändrat doften på ditt hem i några veckor så händer det plötsligt något. Han förändras, krokodilen börjar sakta att försvinna. Han pussas, kelar och viftar på svansen. Han förstår ordet nej, och bryr sig faktiskt vad du säger. Han söker sig till dig och vill vara nära helst hela tiden. Å nu när han är så duktig och snäll så är det ju klart att han får ligga i sängen.
Allt är frid och fröjd och den lilla ulltotten växer så det knakar, han blir duktig kan sitt, ligg, fot, stanna och massa andra saker. Han gör nästan inga pölar inne, olycksfall i så fall. Alla får vi ju snubbla ibland. Han är en idealisk hund så himla duktig o så en dag tar du på han kopplet för att gå ut. Han drar som en galning, fullständigt nonchalerar dina nej, fot, sitt!! Du släpper han ändå, han är kanske bara lite understimulerad idag. Du kallar och kallar och kallar på han. Hit!! Fot!! Han står en bit bort om du har tur tittar han på dig med ett hånflin. Va jag?? Nä jag förstår inte va du säger. Efter att fått jaga honom i en timme, fastän du vet att man inte ska jaga hundar så har du äntligen fått fast honom. Han beter sig som ett litet lamm är så snäll så. För att plötsligt igen bete sin som om han inte lärt sig något allas de senaste månaderna sen han förvandlades från krokodil till hund. Du funderar på att kolla hans hörsel, kanske har han blivit döv? Men ibland hör han ju, även om han nonchalerar det. GUD vad har jag gjort för fel? Din söta lilla valp har återigen blivit ett monster, denna gången är han döv också.
När du kommit till stadiet då du är beredd att kontakta en psykolog, inte till hunden men till dig själv, för att han sakta drivit dig till vansinnets rand de senaste månaderna då återvänder hörseln plötsligt. Å med den blir han samma underbara hund som han varit. Han ser dig, hör dig och bryr sig faktiskt om dig. Nu är han äntligen vuxen, även om han har sina dagar som är mindre bra, men det har vi ju alla, eller hur?
Å fastän vi vet att den där lilla söta ulltotten kommer bli till ett monster och att de nästa två åren ens liv kommer bli som att leva ihop med en fullständigt schizofren galning så tvekar man inte en sekund. För sanningen är att det finns inget bättre än en hund, ingen så lojal och uppriktigt. Inget går upp emot att på morgonen mötas av en ivrigt viftande svans och massor av härliga blöta hundpussar. Å naturligtvis så ligger de i sängen och tar mer plats än de borde, men att känna den varma hundkroppen höra deras snusande och kanske en dröm om kaninjakt, det är äkta kärlek det!!
Jag älskar mina ulltottar!
