X är X ingen ägodel!

En av mina ganska nära kompisar ringde mig idag, hon sa att vi behövde prata. Jag förstod ingenting, undrade om jag gjort något som var fel? Samtalet som följde var ungefär så här.

Hon; Nej, det e jag som gjort något, hoppas du inte blir sur.

Jag; Ok, om du vill prata om det så spotta fram det istället, jag brukar ju inte bli sur så lätt eller?

Hon; Njaeeee därför jag ringer dig...hrm ja du vet ditt X, eller vad man ska kalla han, ja du vet.

Jag; Ja jag vet, vad har han nu hittat på?

Hon; ööö ja alltså det är så att han och jag har ju pratat en del...å jaaa alltså hata inte mig men jag tror där är något....alltså seriöst....men du får inte, ja det är ju ditt X typ.

Jag; Nej men gud vad roligt, allvar, gud varför skulle jag bli sur?? Varför skulle jag, hallå, skärp dig så väl känner du mig! Det har varit, jag har gått vidare och är lycklig, kan ni bli det ihop så är det klart att ni ska träffas och allt vad det innebär.

Hon; *pust* Jag var rädd att du skulle hata oss, du vet kompisars X o så. Men du är fan otrolig Lotta!

Jag; Snälla du, det var kanske inte så himla längesedan, men vi är bara kompisar och det hade aldrig fungerat mellan oss, jag har Anders och vill inte ha någon annan. Varför skulle då inte han få gå vidare. Å varför skulle jag hindra er, bara glad om två av mina vänner är glada ju!! Herregud detta är ju kul ju, sluta ha ångest, jag är superglad för er skull. Du kunde inte hitta en bättre kille för min Anders får du inte, o han kunde inte hitta en bättre tjej, så snälla söta rara så glad för er skull!

Hon; Alltså Lotta, om alla människor kunde gå vidare med sina liv som du och glädjas med andra människor så shit vilken bra värld vi hade haft! Tack gumman, jag vet inte vad jag ska säga annat än att du är ja du är du.

Jag; Ha ha ha ja o jag lär inte bli någon annan så lär er att leva med det! Vi ses i veckan som kommer o du, hälsa han att jag är glad o lycklig för er skull. Så sjukt roligt ju!

Hon; Ja vi ses...o du tack för att du är du.

Jag; Sluta tacka, jag är den jag är, ibland är det bra ibland är det för jävligt. Du gumman var rädd om dig nu. Puss o Kram

Hon; Oki, jag är tacksam för att du är den du är! Puss o Kram

Sitter med luren lite chockad men ändå fantastiskt glad. Inte mina allra närmaste vänner men vi pratar en del. Visste att de pratade också. Han och jag hade en liten "fling" för några år sen, förstår iinte riktigt varför hon är orolig?

Det är inte precis så att han gjort slut med mig för några dagar, veckor eller månader sedan. Det är ingen som gjort slut, vi bara konstaterade att det inte skulle funka, vi är vänner, inget annat. Å även om det inte varit så längesedan så har jag gått vidare med mitt liv. Jag har Anders, varför skulle jag inte unna honom att vara lycklig, å varför skulle jag inte unna en kompis att vara lycklig? Att de båda känner mig är väl bara så mycket bättre, då har jag två lyckliga kompisar.

Det där med att man inte ska ta kompisars X har jag lite svårt att förstå, visst man tar inte en kompis kille, hell no!!! Men när suddas den där stämpeln X ut egentligen? Hur många år ska det ta? Jag är uppvuxen i en liten by, där de flesta är buksvågrar på något vis. Det där ligger inte naturligt för mig. Då skulle alla hata varandra och fråga alla om lov om det är ok att vara med deras X?

Visst har en kompis till mig precis varit tillsammans med killen och det har varit ett jobbigt uppbrott o.s.v så skulle jag självklart inte vara med honom. Sen är det lite skllnad om jag umgåtts med dem som ett par eller träffat honom i ett senare skede och fått veta att det är ett X.

Om man sedan fortsätter umgås som kompisar efter att man gjort slut, hur länge då är det ett X och när blir det en kompis? Om man varit kompisar först och sedan blivit ihop och sedan gjort slut, är det då en f.d kompis eller ett X? Jag är förvirrad, vet inte vad som är rätt och fel, förstår inte riktigt problemet?

Man går väl vidare med sitt liv? Det gör jag i alla fall, de X eller strul som jag fortfarande umgås med är kompisar, inget annat. Om någon av mina vänner skulle finna dem attraktiva eller bli galet förälskad i någon av dem, varför ska jag då hindra dem från att bli lyckliga? Vad har jag för rätt till det? Bara för att vi en gång haft något ihop, är de då off limit för resten av sitt liv? Ska alla visa mig någon snedvriden hänsyn istället för att se till sig själv och bli lycklig. Om det inte fungerat mellan mig och någon, varför ska då ingen annan få chansen att skapa något bra med den personen.

Ännu knäppare bli det ju om jag träffar ett X och hans nya tjej, blir kompis med tjejen ska jag då vara sur på henne för att hon nu är min kompis och ihop med mitt X? Eller jag ska kanske fortsätta påpeka bara att han faktiskt är mitt X och jag var där först. Å hur är det med min pojkväns X, ska jag hata dem alla för att de har haft honom före mig?

Nä, gå vidare med livet, bli vuxna!!! I min väldigt höga ålder (hahahaha) har vi alla X, strul och massa annat förflutet. När det är avslutat så är det, om man sen väljer att vara vänner efteråt får man acceptera och glädjas åt att de finner lyckan på annat håll om det så är med vänner, kompisar, bekanta eller någon helt okänd.

Diskare sökes

Jag har kommit på att jag behöver en diskmaskin i några dagar, brukar ju slippa det hemska göromålet, diska är det absolut tråkigaste som finns. Jag vet visst har jag stora problem, men det är lättare att haka upp sig på sånt än på det som egentligen är problemet.

Ska jag försöka vara seriös så är det riktiga problemet, hm ja vad är det egentligen? Visst jag saknar min älskling, men ja faktum är att det riktiga problemet faktiskt är att jag verkligen hatar att diska. Det är fruktansvärt äckligt med gammalt smör på kniven, gammalt kaffe i glaset och ev. matrester på tallrikarna.

Det med tallrikarna har jag dock kommit på en lösning på, Olgis får slicka bort ev. matrester så är de knappt så äckliga ;-) Men guuuuud vad tråkigt och äckligt det är ändå. Om man struntar i o äta så slipper man diska, hm nästan en plan ju!

Fast de säger ju att man måste äta, så jag får väl göra det då, suck nu gick den storartade planen i stöpet.....



Får väl anställa en diskare...

Någon som är intresserad av tio minuters jobb varje dag? Jag betalar per minut, inte timme. Du har inget anställningsskydd, inga förmåner och du får absolut inte vara fackligt ansluten. Om du inte arbetar tillräckligt snabbt och självklart ska disken vara ren, annars får du ingen lön. Sparken får du om jag lyckas ersätta dig med någon som är billigare och bättre. Suveränt avtal va, oj jag glömde du ska kunna tala och skriva det svenska språket, mycket viktigt när man ska diska vet du. Lön, hmm ja, lägg ett bud, jag själv hade nog föreslaget en si så där 1 öre i minuten. O eftersom det får vara max i tio minuter får du hela 10 öre om dagen. O eftersom 10 öringar inte finns så kan du inte få någon lön, men se det som en samhällsgärning. Lite ideelt arbete har väl aldrig skadat.

Så är du intresserad av mitt suveräna jobberbjudande så hör av dig. Se det så här din lön för mödan blir ett gott samvete och glädjen av att få hjälpa en medmänniska i nöd.

Tugga mig loss

Oj, vad tiden går fort när man har roligt. Det är evigheter sen jag skrivit men det blir väl så ibland. Jag har inte haft tid, lust eller behov av att skriva.
Nu har jag det däremot, tror jag i alla fall, behov av att skriva alltså. Ja tid också för den delen.... Massor av dagar och timmar framför mig helt ensam och allena, min älskling åkte till Skottland idag!!

Jag vet det är patetiskt, löjligt och tonårsaktigt men ärligt talat så skiter jag i det, JAG SAKNAR HONOM SÅ JAG HÅLLER PÅ ATT DÖ!!!!!!!!!!!!!!

Eller dö är kanske lite överdrivet, men det känns som det är en evighet tills han kommer hem. Var tog den där självständiga, "jag behöver ingen kvinnan" vägen? Tretton dagar känns som en evighet. Ja jag vet, jag överlever, det är bara tretton dagar, tiden går fort!
Ha!!!, lätt för er att säga, jag är inte van att sakna. Jag brukar inte sakna någon, van att klara mig själv, vara min egen "bästaste" vän, men nu vet jag hur det är att ha någon där. Nu vet jag vad det innebär att ha någon att luta sig mot, att krama, att bara vara med. Nu vill jag inte vara utan det, det är ju skit tråkigt att bara ha sig själv som sällskap.

Får väl försöka fördriva tiden med något, frågan är bara vad? Sticka kanske? Kan se mig själv efter en timme, då har jag nog gjort en snara som jag är på väg att hänga mig i, men kommer inte upp till den för garnet har trasslat sig runt mina händer, och ben så jag själv liknar ett garnnystan. Stickorna de sticker väl ut ur öronen och där får jag sitta tills någon förhoppningsvis hittar mig. skrika lär jag inte heller kunna för helt säker på att när jag försökt tugga mig loss ur det mänskliga garnnystan jag blivit, så har garnet fastnat mellan tänderna och till sist täppt till munnen på mig, så jag varken kan gapa eller skrika, bara sitta där och hoppas på att någon räddar mig ur garnet.

Nej stickning låter som en alldeles för farlig hobby, fallskärmshoppning kanske? Men jag kommer lyckas trassla in mig i linorna och skärmen så jag blir till en kamikazefallskärmshoppare istället. Jaha inga fler strålande ideér just nu, jag får väl roa mig med att dagdrömma om att min älskling kommer hem och sen rider vi mot solnedgången och lever lyckliga i alla våra dagar.....

Ha ha nu kom jag på det, jag ska skriva realistiska nutida sagoböcker istället, men fan det blir ju inte heller roligt, för jag har kommit på att det faktiskt finns lyckliga slut. Visserligen är det roligt med lyckliga slut, men barn behöver lära sig att de inte kommer av sig själv och att prins charming oftast är en padda och att paddan är den prins de drömmer om. Eller hmm den sagan finns visst, fast det var en groda!

Men egentligen vad är det att lära tjejer at kysser man en groda så blir han en prins, nej tjejer bättre att lära sig istället att se han som den groda han är och älska honom just för att han är den grodan han är. Hängde ni med? Jag tror i alla fall att jag fattade själv ;-)

Som sagt booored, men ska försöka ta ner tvätten utan att trasla in mig i tvättlinorna, snyggt om man fastnar i dem. de sitter på en sån där uppfällbar tvättställning (eller ihopfällbar kanske det heter). Kan se mig själv fastna i den och få gå runt med den, knacka på hos grannen armar och men tråcklade genom linorna och stålställningen har böjt sig runt mina ben, samt huvudet hängande i en knepig konstig vinkel för att jag försökt tugga mig loss och lyckats få en av linorna att fastna mellan tänderna. (Glad för det där med att tugga mig loss.....)

Ja, ja, man får leva farligt, mot tvättställningen!!!