Vad hände?

Hela helgen hade jag sett framemot måndagskvällen. För då brukar jag och Olgis krypa upp i soffan och titta på "vår" serie. Ibland lyxar vi till det och delar på lite popcorn.
Igår hade jag inte poppat några popcorn och tur var det. Plötsligt dyker Bridget Jones upp i TV-rutan. Va? Förvirrad? Fel kanal? Men visst brukar det vara trean? Frustrerad bläddrar jag genom kanalerna men ingenstans visas Smash.
Fel dag? Men näää det är Olgis och mitt måndagsnöje. Vad har hänt!!?!?!
Kollar treans hemsida och de har slutat visa serien på måndagskvällen, nu sänds den bara på repristiden på söndag eftermiddag. Skandal!
Jag brukar inte följa serier, förr var det för att jag ofta jobbade på kvällen. Nu tänkte jag ta chansen men nähä inte det inte. Ja den visas på söndagseftermiddagar men vem vill titta på TV då? Oftast är vi inte ens hemma då.
I-landsproblem jag vet men jag tänker ändå vara besviken på TV 3 så det så.
Länk till serien
www.tv3.se/smash

En vanlig dag är speciell

Att ta vara på dagen har fått en helt ny innebörd för mig de senaste månaderna.

Förr var det självklart att det som jag inte gör idag kan göras imorgon eller någon annan dag. Men det finns inga garantier för det. Jag kan planera morgondagen hur mycket jag vill men om det faktiskt blir så är en helt annan historia. Jag vet inte hur jag mår och om orken finns.

Igår var en helt underbar dag med lunch på stan, solsken och nästan ingen huvudvärk. En helt vanlig dag så som de var förr. Idag är det inte en vanlig dag. Huvudvärken gör sig påminnd och med den kommer allt det andra, tröttheten, illamåendet och allt det där. Känner mig som en urvriden trasa ändå är det bra. För de här dagarna är färre, de är inte så här hela tiden och huvudvärken är inte lika jobbig nu som tidigare. Plus att jag vet att det kommer nya bra dagar. Det är inte dåligt hela tiden så när orken tryter kan jag istället njuta av minnet av de dagar som varit bra.

Detta medför också att jag njuter ännu mer av det som är vanligt. Förr kunde jag lätt bli uttråkad av det vanliga, nu ser jag det fina i helt vanlig dag. Det är en styrka om något. Inte så att jag måste göra allt hela tiden istället att kunna njuta av att må bra. Göra så mycket jag orkar när jag orkar och faktiskt vara nöjd.

Visst blir jag fortfarande irriterad när kroppen inte vill som jag vill. Men det skadar mest mig själv och irritationen vinner ingen på. Jag kan inte förändra något genom att bli irriterad det enda jag kan påverka är mig själv och min inställning till nuet. Sakta börjar jag acceptera och anpassa mig till livet som det är nu. Självklart hoppas jag och vill bli frisk. Helt frisk blir jag aldrig men symptomen kan försvinna och det var tanken med operationen.

Hur mycket jag än hoppas så är jag inte riktigt där ännu så för min egen skull är det bästa jag kan göra att ta en dag i taget. Njuta av de bra dagarna och när de dåliga kommer så har jag massor av härliga minnen och tankar att plocka fram. Framförallt har jag hoppet och vetskapen om att det kommer fler helt vanliga dagar.

Å är det något jag verkligen vill göra så är det bäst att passa på när jag har chansen.

Baka

När jag är rastlös och ofokuserad, när tankarna inte riktigt vill stämma då brukar jag baka.
Inte för att jag ska tröstäta däremot för att det är något av det roligaste jag vet. För mig handlar bakning om kreativitet, experiment och härliga dofter.
Det absolut roligaste och lugnande är att baka bröd. Att få sätta händerna i en varm nyjäst deg är nästan lika härligt som ja hmmm sex ;-)
Det bästa med att baka bröd jämfört med kakor är att det sällan misslyckas. Det blir kanske inte alltid precis som jag tänkt mig men nästan alltid gott ändå.
Jag har bara bakat bröd en endaste gång detta året men nu när jag mår bättre kommer frysen snart vara full igen.
I lördags blev det lite kakbak, härliga kolakakor. Hårda utanpå med en lite seg kärna, supergoda och trevliga för er att titta på. Så här kommer ett smakprov ;-)

Lördag

Vad kan vara härligare än att ägna en del av lördagen till än lite mys med Wille :-)

Hjältar

Mina finaste hjältar. De gör verkligen mitt liv bättre varje dag :-)

Den patetiska figuren jag.

Projekt fredagsstädning är påbörjat men herreguud så ynklig jag är. Doktorn sa visserligen att det dröjer några veckor tills du kan dammsuga och liknande. Nu har det gått tre veckor sedan operationen, det är väl några?

Inte tillräckligt många tydligen, viftat runt lite med dammsugaren och nu känns det som jag åkt karusell, sprungit maraton och gått en boxningmatch. Rent löjligt så patetisk man kan bli. Detta kräver ett enormt tålamod vilket jag inte är utrustad med. Antar att jag lär mig allt eftersom, jag ligger inte ner o skriker utan skrattar istället åt den patetiska figur är.

Ibland blir jag livrädd för att det inte kommer bli bättre än så här. Det vägrar jag gå med på och tänker inte fastna i de tankarna. De kommer bli bättre, jag har bevis bestående av varje dag med små framsteg. Visst kommer det bakslag också men de dåliga dagarna är inte lika dåliga längre så det kommer bli bra.

Jag måste tro på att det blir bättre och att det en gång kommer bli bra utan symptom. På måndag ska jag till skolan och det om något är en seger och ett stort steg mot den friska Lotta med alldeles eget avloppssystem.

Det är värt det!

Internationella kvinnodagen idag och jag ogillar egentligen sådana dagar. En massa ståhej en dag om året som sedan glöms bort resten av året, därför ogillar jag dessa dagarna. En annan orsak är att alltid lyckas de bli kommersiella, köp blommor till kvinnan i ditt liv och så vidare. Hur hjälper det kvinnor i världen? Blommor?

Men jag tycker ändå om kvinnodagen på mer än ett sätt. Det är viktigt att minnas att kvinnor inte haft rösträtt särskilt länge och alla de som kämpade och kämpar för kvinnors lika rättigheter. Jag önskar bara att fler skulle minnas det varje dag hela året.

Vi kan inte bortse från det faktum att de har sämre löner, inte utbildas och nekas arbeten för att de är kvinnor. Att de könsstympas, tvingas gifta sig och dödas vid födseln eller innan för att de är kvinnor. Att de utnyttjas som handelsvaror, sexleksaker och slavar för att de är kvinnor. Vi kan inte bortse från det faktum att kvinnor fortfarande inte har samma rättigheter och möjligheter som män.

Om denna dagen gör att någon eller några blir mer medvetna om och gör något för att hjälpa utsatta kvinnor så är det värt det. Då står jag ut med att se annonser om blommor och prylar eller höra kvinnor tjata om ovesentliga saker de vill ha för att det är deras dag.

Jag lever ett bra liv och blir inte kränkt för att jag är kvinna. Så vill jag att alla ska ha det, inte bara kvinnor. Som den idealist jag är drömmer, hoppas och önskar jag en värld där alla ska ha ett lika värde. Där vi inte gör skillnad på människor, där alla får vara sig själva, utvecklas och bli den de vill vara i en värld utan krig och konflikter.

Ofta känns det hopplöst men jag hoppas på att en dag i framtiden kunna göra något så att någon, om så bara en endaste människa eller ett endaste djur, får det bättre. Det är det jag vill ägna mig åt i livet därför pluggar jag mänskliga rättigheter och tänker fortsätta tjata om hur viktigt det är att se våra medmänniskor. Att göra sitt bästa varje dag för att göra världen lite bättre.