Vill verkligen inte sova för jag vet att imorgon väntar ännu en morgonpromenad. Jag ogillar verkligen de där promenaderna men folk påstår att det blir roligare, skönare, lugn, bra början på dagen. . . Jag har inte kommit dit än. Verkligen inte.
Kampen börjar redan med att lyfta huvudet från kudden. Vissa dagar snurrar jorden åt ett håll och mitt huvud åt ett annat. Det brukar rätta till sig efter en stund.
På med kläder, pussa skorna och be dem låta bli att ge skoskav och sen iväg.
Trampa, klampa, kliva, trippa, steppa kalla det för vad du vill det är ändå att gå och det är ja. .
En morgonpromenad:
Titta på fåglar som gör sin morgontoalett (skiter), känn vinden och spöregnet mot din hud, fyll på proteinerna snabbt och effektivt med en fluga eller flera.
Missa inte stranden gratis peeling. Deras specialitet heter "hårbotten-full-av-sand-är-det-länge-till-jul-är-den-eventuellt-borta-då-men-regelbundna-besökare-lär-sig leva-med-det"
Se så vacker buskar och träd blommar. Gräset är glänsande grönt av regnets framfart och blommor i alla tänkbara färger. Njut av synen dra ett djupt andetag och *prosit*. Det är sådant växlighet gör bjuder på igentäppta andningsvägar och rinnande ögon men vad gör väl det de är ju så vackra.
Fortsätt promenaden snörvlande med sand på onämnbara ställen, rinnande ögon och där börjar skorna att gnaga. Du har promenerat knappt 1 km så bit ihop, bit om du så biter sönder tänderna. Att det knastrar är oftast ett tecken på sand och inte att tänderna faktiskt går sönder.
Bagerierna sprider sina ljuvliga dofter, någon går förbi med en kopp ångande hett kaffe nu rinner snart alla tänkbara kroppsvätskor. Om några mil har du promenerat bort en av de där chokladkakorna. . Som du åt förra veckan ;)
När orken nästan är slut kommer hon den där tjejen joggande förbi med små lätta steg, tack o lov är hon försvunnen på några sekunder. Ibland stannar de till och ser lite osäkra ut. Misstänker att de fått en HLR-utbildning nyligen och vill vara säkra på om valrossen faktiskt andas så när den rör på sig. Det är bars att le sitt ostabila smått knastrande leende så försvinner de fort.
En bit till och sen är bara att inse att det är lång väg till målet men det ska gå. Inte idag men en dag. Bit ihop om de knastrande tänderna, dofta på blommorna och njut av rena tårkansler och en nypeelad hud.
Fantastiska morgon promenad.