Augusti började inte helt som det var tänkt. Istället för att samla ihop alla lösa trådar på jobbet innan semestern ligger jag här hemma och lyssnar på den eländiga lövblåsen. Det är inget allvarligt som hänt bara en onödig förkylning med feber och halsont.
Att ligga i sängen med feber ger mig alltid lite ångest. Jag påminns om alla de där månaderna när jag inte kunde stiga upp ur sängen både innan operationen av huvuset och efter. Så oändligt mycket har hänt sedan dess och mitt liv är ett annat och så mycket bättre än jag trodde var möjligt. Jag klarade av skolan, jag jobbar heltid med ett jobb som jag älskar även om det ibland är dränerande och tungt. Men för det allra mesta så är det roligt och oerhört givande, jag lär mig fortfarande något nytt varje dag. Både i kunskapsväg men också om människor och om mig själv.
Även om jag just nu känner mig eländig så känner jag mig starkare och hoppfullare än någonsin förut. De senaste åren har varit kantade av många svårigheter men död och sjukdom. Många vi älskar är inte här hos oss längre. Samtidigt så mitt i allt det där svåra så är det inte tårarna och sorgen jag minns. Det är kärleken, kramarna, familj, vänner och andra som funnits där. Bröllop, barn som kommit till världen och en ny hund i familjen. Resor, utflykter och äventyr. Åren har varit kantade av sorg men glädjen har alltid varit det som fått ta störst plats. Livet är sällan rättvist men jag har någonstans på vägen lärt mig att acceptera det. Att inse att trots att det ibland känns tufft så är jag priviligierad och visst har jag rätt att sörja men jag har verkligen ingen som helst rätt att gnälla.
Ändå tänker jag avsluta med att gnälla liiite för när man är sjuk då får man lyxa till det och äta lite skräp. Men icke för jag har så ont i halsen att jag knappt kan svälj mitt eget saliv. Utöver det så är det faktiskt äntligen sommar ute och här ligger jag.... 🤣