Jag försöker att leva så miljövänligt som möjligt maten jag handlar är i största möjliga mån ekologisk och helst närproducerad, äter vegetariskt i alla fall en gång i veckan, jag använder mig av såpa när jag städar och tvättar, försöker hitta smink och hygienartiklar som är miljövänliga och ekologiska, har grön el, sopsorterar gör väl alla men så är det de där med kläder.
Bomull och våra kläder tillverkas oftast under oetiska former både för människor och miljö. Ett alternativ är naturligtvis att köpa kläder som är tillverkade av ekologisk bomull vilket faktiskt börjar bli allt lättare att hitta, men egentligen är vårt konsumerande ett av de största problemen, det leder till massproduktioner och många o långa transporter, därför skulle ett bra alternativ vara att köpa begagnade kläder i secondhand och vintage butiker.
Problemet är att jag inte klarar det, jag kan helt enkelt inte stå ut med tanken på att jag bär kläder som någon annan okänd människa burit. Det kliar som av loppor och löss på hela kroppen. Jag är medveten om att det bara är i huvudet den känslan sitter, men det har alltid varit så ända sedan jag var liten. Jag börjar tycka det känns okay med vissa föremål från loppis men just kläder, det går helt enkelt inte. Jag hade en styv-mamma som älskade att handla i secondhand inte för att hon var snål utan just för att man kläder som är snygga ibland lite annorlunda och oftast nästan helt oanvända. Hon handlade massor av kläder till mig men jag använde dem aldrig och så fort jag kom hem åkte de vidare till andra behövande.
Så här bärs inga kläder från secondhand men jag försöker köpa kläder som är tillverkade i ekologisk bomull och kompenserar samt dövar mitt dåliga samvete genom att skänka mina begagnade kläder till andra som behöver dem. Å mitt nästa steg mot en mer hållbar värld är att sluta köpa nya böcker, låna på biblioteket istället eller hitta dem på loppis eller något antikvariat.