Lider alla helvetets kval och njuter av det

Jus Cogens, tortyr, folkrätt, konvention, traktat, säkerhetsråd, FN, EU, mänskliga rättigheter, rättskällor, non- intervention, non refoulement... gAAAHHHhhh

Tentaångest delux här, ord, lagar och annat bara snurrar runt i huvudet. Jag avskyr att inte känna att jag har hundra procent koll, vilket alltid är känslan innan en tenta. Skulle vilja påstå att det är rena rama tortyren men då riskerar jag att fundera på vad som är definitionen på tortyr...hmmm vad då riskerar, så klart tänker jag på det nu.

Ja jag har själv valt detta och innerst inne är jag nog en lite machosist för jag älskar det, å på fredag när tentan är över kommer jag förhoppningsvis känna den där tillfredsställande känslan av att det var hur lätt som helst, men just nu lider jag alla helvetets kval.


Enligt mig själv är jag totalt galen som ger mig in i det här livet igen, tentor och prestationsångest. Men det finns en liten räddare i nöden KAFFE!! TACK TACK TACK TILL DEN SOM UPPFANN KAFFET!!! (måste nog googla på det där)

För den som vill läsa lite mer om kaffets upptäckt http://www.svenskkaffe.se/templates/FullPage.aspx?id=817

Svansryckningar, rykande hårfön och sena tåg.

Dagen idag har varit lite smått kaotisk, så gissar att den matchar mig och min hjärna just nu. Morgonen började med att Wille (vem annars?)  kommer och drar Olga i svansen så hon flyger ner från sängen där hon låg och sov. Kan ni föreställa er vrålet och skällandet från stackars Olga som blev både livrädd och urförbannad på samma gång, säger bara tur jag hade varit på toa innan! Kan meddela att Wille tyckte det var hur kul som helst.

Efter att allt lugnat ner sig någorlunda var det tid att föna håret, plötsligt ger fönen ifrån sig ett mystiskt väsande ljud och det börjar ryka från alla håll o kanter, jag var helt säker på att mitt hår höll på att brinna upp, i samma stund började naturligtvis brandvarnaren att tjuta vilket framkallade att Wille började skälla och eftersom han skäller så började Olga skälla. Jag hann dock konstatera att varken håret eller fönen brann så då var det bara att försöka få stopp på brandvarnaren och det är ju  himla lätt när den sitter i taket och jag inte ens är 160 cm lång, men slutet gott allting gott, inget brann upp och hårfönen har fått en värdig begravning.

Ja slutet på dagen var det ju såklart inte, nu är det tid att åka till skolan, lite smått börjar det hela med att tåget inte går från samma spår som det brukar, men det kan jag leva med, sjukt mycket folk som alltid på tåget men tack vare att min bästaste Kamikaze är med så får vi naturligtvis sittplatser. Klockan tickar å några minuter efter ordinarie avgångstid medddelar man på tåget att det inte kommer stanna i Landskrona på grund av signalfel. Alltså ska alla stackare som skulle dit stiga av tåget vilket betyder ytterligare några minuters försening. Äntligen tuffar vi iväg men lyckan varar bara i någon minut då tåget plötsligt stannar igen, då ska lokföraren av och hämta en ny färdplan eller nåt?? Ännu mera försenade....  Paniken börjar komma krypande inser att chansen att vi hinner ner till föreläsningen är microskopisk....Det är viktigt föreläsning idag, det är information inför TENTAN! Nåja några minuters försening kan vi väl leva med.

Sakta tuffar vi fram och plötsligt står vi stilla igen ska invänta ett mötande tåg, nu skulle vi vara framme i Malmö så vid det här laget har jag i princip gett upp. Väl framme i Lund så närmar sig slutdestinationen, då får vi meddelande om att det fattas en lokförare till vårt tåg, vi byter tåg efter en massa dividerande fram och tilbaks, äntligen kommer vi fram till Malmö bara 50 minuter senare än tänkt. Med andan i halsen smyger vi in i föreläsningssalen (ha som om inte alla både såg o hörde oss) och har naturligtvis missat ALLT viktigt. Tur man har snälla klasskompisar som delar med sig av anteckningar och info!

Kvällen blev dock trevlig med ett glas rosè och god mat på Brooklyn, det tyckte jag att jag hade förtjänat. Nu siktar jag mot kudden och en ny bättre dag.

Lugna ner er för faaaaaaaaaan

Jag vet att jag borde vara tacksam för allt det fina som finns i mitt liv och inte lägga energi på att irritera mig på någon annan människa. Men ibland kommer det bara över mig, alla dessa präktiga människor som hinner med tio miljoner saker på en dag och sedan måste skriva om alla de sakerna för att de tycker de är så himla fantastiskt duktiga. Urk!

Ja, jag är liten, svag och grön av avund på deras energi, jag erkänner. Men herregud lugna ner er människor, stanna upp, njut av livet, ingen kommer minnas dina nyputsade fönster (mina är i stort behov av putsning ), välstädade golv, perfekt strukna kläder och alla timmar på gymmet  när du inte längre finns här på jorden. Strunta i allt det där en stund, ge er själva lite andrum, eller förresten ge mig lite andrum.

Glöm inte att leva livet också, lite grann, ibland i alla fall!!

Ett mord är alltid ett mord

Detta skulle bli ett sakligt inlägg med genomtänkta argument om varför dödsstraff är fel men det verkar inte gå att skriva så idag. Jag är för arg, ledsen och besviken på mänskligheten efter nattens avrättning av Troy Davis.

I just detta fallet är argumenten många för att avrättningen var felaktig, att Troy Davis var oskyldig, men egentligen spelar det ingen roll för enligt mig är alla avrättningar felaktiga. Vi vill ha straff som är skrämmande och får människor att avhålla sig från brott och uppenbarligen  har dödsstraffet inte den effekten, för i USA avrättas ca 50 personer om året, det är nästan en person i veckan, ändå kan man väl knappast påstå att brottsligheten minskar.

Om vi ska kalla oss civiliserade så borde vi väl kommit längre än att försöka hämnas, för det är exakt vad dödsstaffet är, en hämnd. Att staten som ska skydda och värna om sina medborgare samtidigt berövar dem livet är inte civilicerat, dödsstraffet är inte rättvisa utan hämnd. Det väcker avsky inte enbart för att det finns oskyldiga som avrättas, lite svårt att göra något åt en felaktig dom i efterhand ska man be om ursäkt och lägga en blomma på graven, utan också för att det på något vis gör de också oss övriga i samhället till mördare. Staten och domstolarna dömer ju enligt lagar som våra folkvalda har stiftat, alltså lagar som vi indirekt har varit med och stiftat och därmed gör de oss alla till indirekta mördare.

Dödsstraffet är tack och lov enligt svensk lag förbjudet i Sverige under alla omständigheter, men så länge de fortsätter existera i andra länder har vi alla ett ansvar för att ta ställning till hurvida vi anser att ett mord rättfärdigar ett annat.

Mitt i ilskan och sorgen över denna orättvisa finns det ändå något bra, det värmer mitt sorgsna hjärta att se hur många som bryr sig om det som hänt, till och med vänner i USA som jag vet är för dödsstraff har börjat vela i sin tro på att dödsstraff är rätt, kanske finns det  hopp om en bättre och rättvisare framtid för alla.

Fredagsgalen

Fredag eftermiddag och trötta människor, som troligtvis bara längtar hem till det där ökända fredagsmyset, trängs och kläms in i ett redan överfullt tåg då väcks allas stora egon till liv.

Det är som om den där tågfärden handlar om liv och död, möjligheten att få sitta ner är det absolut viktigaste fastän de flesta troligtvis suttit ner hela dagen på ett kontor. Inte ber man någon snällt och vänligt att flytta sig för att man har bokat plats, nädå här skriker man att folk borde fatta attt jag faktisk har betalt för sittplats, men den är i andra sidan av tåget så istället för att kliva på rätt vagn tänker jag och fyra andra släpa våra megastora väskor igenom hela tåget och ni andra ni kan bara flytta på er. Var alla andra ska ta vägen som redan står inklämda som sardiner i en plåtburk finns det tydligen inte en tanke på, eller kanske förutsätter man att de bara är att hoppa upp på bagagehyllorna?

Å gud nåde dig om du sitter på den plats som är bokad, även om det står på platsen att den kan vara reserverad, så borde du väl förstå att jag faktiskt reservetat den. Varför tittar du så underligt förstår du inte vad jag säger, flytta på dig det är MIN plats. Förstår du inte svenska eller?? OJ jaha.... det gjorde du inte, men du flyttade dig i alla fall så vi fick båda platserna fastän det bara var den ena som vi bokat.

Om folk bara visade lite hänsyn och lugnade ner sig en stund så skulle alla må så mycket bättre. För resan är väl minst lika viktig som målet eller?