Det är inte alltid så lätt att veta vilken väg som är rätt. Andra gånger är det väldigt enkelt att bara resa sig och ta den väg som känns rätt.
Jag har länge funderat, tänkt och varit irriterad på mig själv för att jag vet vad som är rätt, riktigt och bra men saknar viljestyrkan. Saknar orken att stå emot när hjärnan skriker.
Men nu är det nog. Nu är det tid att välja en annan väg, att sluta med allt trams. Om några dagar blir jag 35 och då ska jag ta det mest vuxna beslut jag någonsin tagit. Troligtvis även det bästa.
Det handlar bara om mig, inga dåliga saker alls. Ingenting sådant så få inte några idéer. Bli inte oroliga jag lovar det är positiva saker det här.
Försöker peppa mig själv, jag vet att jag kan!