Tankar om politik och människan

Länge har jag funderat på om jag ska engagera mig politiskt, men har ännu inte fattat något beslut. Ett engagemang är lätt att prata om men är jag verkligen villig att låta mig dömas som människa utifrån mitt val av politisk tillhörighet. Det blir så lätt fel, människor tror automatiskt att man är en borgerlig pengahungrande galning, men så är det inte alls.

Jag tror på individens förmåga att själv ta ansvar för sitt liv, jag tror på människans förmåga att veta vad som är bäst för en själv. Jag tror också på att vi ska hjälpa de som är sämst lottade och de som faktiskt inte själva kan fatta ett beslut. Jag tror på att hjälpa min nästa, men de måste få ett val. Vi kan inte hjälpa människor som inte vill ha hjälp, vi kan inte tvinga människor att leva efter det vi anser vara normala förhållanden om de inte vill. Alla har rätt att leva sitt liv, men det ska vara ett värdigt liv under värdiga förhållanden.

Alla människor har rätt till en bostad, ett tryggt hem, mat på bordet varje dag, lika vård och ett arbete. Jag tror faktiskt att de flesta människor håller med, frågan är bara hur vi når fram till det målet, det är där går åsikterna isär. Det är alltid lätt att skylla ifrån sig, påstå att om vi hade haft makten hade det sett annorlunda ut. Det är också lätt att skylla på de som sitter vid makten för att vi inte uppnår målen. Men om vi har fria rättvisa val, som vi faktiskt har i Sverige, så får vi kanske börja skylla på grannen istället för att han eller hon röstat "fel". 

Att kämpa för det man tror på kan vara ärorikt men kan också föraktas. För att dra det till ytterligheter,  om du i den stora massans ögon kämpar på rätt sida blir du kallad frihetskämpe annars blir du kallad terrorist: Detta har vi sett många gånger om och om i världen, ena stunden när någon kämpat mot en regim tillsammans med USA har de kallats frihetskämpar när de sedan kämpar mot USAs inflytande men fortfarande för sina fri- och rättigheter att styra sitt land kallas de terrorister.

Så om jag väljer att engagera mig politiskt så kommer jag alltid i vissa ögon vara en dålig människor som bara ser till mitt eget bästa och andra kanske förstår att jag gör det jag tror på. För att nämna ett exempel som fått mycket uppmärksamhet den sista tiden, den nya sjukförsäkringen. Jag håller med alla kritiker den är fullständigt galen, den slår fel, den driver människor till självmord. Men tänk er för när ni så hatiskt kritiserar beslutsfattarna, tror ni verkligen att detta var deras syfte med de nya reglerna? Jag kanske är naiv, men jag tror inte att någon människa ville att sjuka människor ska tvingas till fattigdom, hemlöshet och kanske till och med ta sitt liv. Jag tror att man skapade något som verkligen såg bra ut på papper men som hade  liten förankring i verkligheten. Å det är just det som är problemet med dagens politik. De flesta politiker, oavsett vilken politisk tillhörighet de har, befinner sig alldeles för långt från verkligheten. Hur ska du kunna förstå en ensamstående förälder med knappt 20000 kr före skatt i lön när du själv tjänar betydligt mer. NU pratar jag inte om kommunalpolitiker och andra fritidspolitiker, som gör ett enormt bra jobb, utan om de verkliga beslutsfattarna.

Människan verkar vara skapt på det viset att var och en kämpar för det de vinner på. Många kan lyfta på ett ögonbryn, skriva på en protestlista eller kommentera hur hemsk den nya sjukförsäkringen är. Men om de inte själva sitter i en sits där de snart blir utförsäkrade eller kanske redan blivit det så kämpar de inte nämnvärt för att försöka få till en förändring. Av någon anledning så är det svårt att lyssna på de som verkligen far illa av systemet eftersom de kämpar för sig själva. Det blir lätt att man får en känsla av att de tycker synd om sig själva just för att de drabbats. Vi har svårt för att vara medmänniskor, svårt för att kämpa för saker som inte berör oss personligen, saker som vi inte själva varit utsatta för. På något vis när man själv är utsatt blir kampen en  egoistisk kamp istället för en kamp för rättvisa för alla. Detta gäller inte bara sjukförsäkringen utan alla aspekter av vårt liv.

Det är nog något alldeles naturligt att de som har mycket pengar vill betala mindre i skatt och kanske lite mer om de blir sjuka, medan de som inte har så mycket vill ha ett samhälle som jämnar ut skillnaderna mellan dem och de som har mycket. Själv så tjänar jag inte särskilt mycket, jag vill ha ett bra rättvist socialt skyddsnät men jag vill också att alla ska göra rätt för sig. Jag begär att människor som kan ska ta ansvar för sitt liv och inte bara skylla på omständigheter (vilket faktiskt förekommer) men också ges en möjlighet att utvecklas till den bästa människa de kan bli.

Å i min utopi så äter vi alla ekologisk mat, är klimatsmarta, köper inte kläder som barn eller andra fått tillverka för slavlöner. Inte heller finns det någon som är elak eller funderar på att skjuta så många som möjligt på en tidningsredaktion för att de "hånat" ens profet. Inga krig förekommer, ingen blir könsstympad, ingen religion förtrycker människor, alla har rätt till att uttrycka sin åsikt och alla val är fria och hemliga. Naturligtvis är alla lyckliga. Men inte ens jag är så naiv att jag tror på den, för det kommer alltid finnas människor som är giriga och ser till sig själva först och främst, frågan är om vi egentligen är annorlunda???

Människan blir ett rovdjur i affären

Dessa rovdjur far omkring som om jorden håller på att gå under. Eller kanske har de suttit insnöade hela julen och är väldigt hungriga, ja så är det nog.

Jag var och handlade lite mat idag, och folk betedde sig som galningar. Antingen tror de att det inte finns kvar något om de inte är först eller så har julen stigit dem åt huvudet och de bara blivit totalt och fullkomligt osocialiserade. Man försöker vara vänlig och leende men när den tredje personen kör på en med kundvagnen och kastar sig fram i kyldsiken efter ett paket bacon, då börjar man bli lite smått irriterad. För att klargöra en sak så var kyldisken fullproppad med bacon. Några minuter senare stötte jag på samma person i köttdisken och en ilsken pensionär som körde över allt och alla med sin rullator inklusive mig. Men höll tyst, hade ingen lust att avreagera mig och bli som dem.

Är det så svårt att ta det lite lugnt, vänta på sin tur, och skulle varan vara slut i just det märket så finns det väl andra. Eller så kan man ju alltid handla något annat eller? Det skulle gå så mycket smidigare för alla om folk bara kunde ta det lite lugnt och bjud på ett leende i kön till kassan istället för att stå där och muttra om hur mycket folk det är eller att det är kallt, att kassörskan nog är utländsk eller vad det än må vara. Vänd dig om och le, samtala lite med personen bakom dig, vem vet han eller hon kanske är jätte trevlig.

Så dagens ris till alla galna konsumenter i Helsingborg. Sådana här dagar saknar jag verkligen mitt lilla Svappavaara med Konsum där alla kände alla och ingen betedde sig som ett galet rovdjur på jakt efter mat.

Fy fan för vuxna

Jag skäms, jag våndas och jag mår illa över att vara en vuxen människa. Men egentligen är det inte jag som borde skämmas. de är alla ni vuxna som inte kan ta ansvar för era egna känslor och problem. Ni som blandar in oskyldiga i era intriger, ni som inte kan svälja stoltheten och därför får oskyldiga lida. Ni som är så förbannat självupptagna att ni låter era vuxna problem förstöra för era barn, det är er jag syftar på.

Nu undrar ni, vad vet hon, hon har ju inga barn. Nä det är sant men jag har själv varit ett barn, ett skilsmässobarn, men det heter det väl knappt längre för många, kanske de flesta, barn har skilda föräldrar idag. Det är inget jag lägger mig i så länge ni sköter det snyggt, tänker på barnens bästa och struntar i er bekvämlighet, för det är faktiskt ni som valt att skaffa barn, då får man ta sitt ansvar.

Att man har problem med sin "föredetta" eller dennas nya eller dennas nyas "föredetta" eller vad det än må vara så finns det en sak som heligt, man pratar inte skit om dem inför barnen!!! Hur mycket du än hatar din "föredetta" man/sambo/kille så glöm aldrig att det faktiskt är ditt barns förälder lika mycket som du är det. Det är denna lilla varelses mamma eller pappa, det finns inget värre än som barn att få höra någon tala illa om ens förälder. Är det något jag är innerligt tacksam över är att mina föräldrar aldrig sagt ett ont ord om varandra inför mig. Om de sen fanns stunder då de hatade varandra så skötte det de som vuxna människor bör, nämligen sinsemellan.

Någon gång har du valt att skaffa barn med den mannen eller kvinnan, vare sig barnen har kontakt med honom eller henne så har du ingen rätt att tala illa om den personen. Du behöver inte höja dem till skyarna, men faktum är att barnet har inte valt er utan ni har valt att skaffa barn tillsammans så någon gång har det väl haft en bra stund ihop. Å ja jag vet att det finns barn som blir till genom våldtäkt och att det finns föräldrar som är psykopater, men det är inte barnets fel. Barnet har rätt till att inte behöva tvingas välja mellan sina föräldrar eller veta att mamma tycker att pappa är dum i huvudet.

Jag tänker på alla dessa stackars barn som under julen slits mellan sina föräldrar och släktingar. Julen är barnens tid låt dem välja var de vill fira jul, inte där ni bestämt att det passa er bäst eller för att det är den enes tur eller vad det nu kan vara. Låt barnen känna att det är okay att välja att fira jul hos mamma eller pappa, inte bara för att ni bestämt det. Å vad bi än känner för varandra så håll barnen utanför. Ni har ett ansvar som föräldrar att se till barnens bästa så även om du hatar barnets pappa eller mamma så får du faktiskt lägga undan det någonstans och sköta det snyggt.

Låt alla barn få lov att älska båda sina föräldrar och bete er som vuxna civiliserade människor med en smula socialkompetens så får barnen kanske en ännu bättre jul nästa år. Å vem vet du kanske själv upptäcker att det är mycket lättare att få ett fungerade samarbete med den ena föräldern om man är villig att själv bete sig ordentligt och först å främst alltid tänka på barnet istället för ens egen stolthet.

Nytt eller bättre begagnat

Nu är julen över för detta året. Den har varit otroligt lång i år, firat jul i fyra dagar. I vanliga fall brukar jag jobba hela julen och om jag har tur hinna fira en dag. Det har varit en underbar jul med nära och kära, ändå så är det skönt att det är över. Så konstigt egentligen, hur kan det vara skönt, men så är det.

Nu väntar en ny vecka och snart ett helt nytt år. Det gamla året har innehållit många fantastiska behållningar men även det ska bli skönt att lägga bakom sig. Tar med mig det som varit bra och förväntar mig att det andra blir bättre i det nya året. Min största önskan är ett nytt FRISKT år och slippa dessa förkylningar och inflammationer här och var i kroppen, de gör mig galen. Men jag räknar med att det nya året blir bättre än det gamla, och om inte så vet jag att jag klarar det med. Har min underbara Anders, min fina familj och fantastiska vänner så livet kan bara bli bra, oavsett.

Trevlig fortsättning till er alla.

Å glöm inte att ett leende eller en hjälpande hand ofta är så lite för den som ger men så mycket för den som får.

Saknar

Plötsligt idag fick jag ont själen. Det klack till och längtan efter så många människor som inte längre finns annat än våra hjärta skar igenom mig. Så här i juletid är det ju ofta då vi saknar dem mest, det är då minnen och tankarna om alla man älskar kommer.

Men det är inte bara dem jag saknar. Jag saknar alla mina underbara barndomsvänner, familj och annat löst folk som befinner sig långt borta. Om jag fick en enda önskan till jul så är det att få samla dem alla och ge dem en stor kram. Tänk att få tid till att träffa dem alla!!!  Jag vet att några av dem långt bort har det svårt just nu, skulle så gärna vilja vara där och ge tröst och stöd, men Sverige är ett stort och långt land.

Men alla ni mina fina vänner och min fina familj både den jag är född in i och den jag "gift" mig in i (vi är ju inte gifta än) som bor här nära,  tro inte att jag uppskattar er mindre för det. Ni har en lika stor plats i mitt hjärta och utan er hade livet blivit väldigt tomt och innehållslöst. För det är ni som gör mitt liv till ett liv.

Å alla ni där ute glöm inte att julen är hjärtat och kärlekens tid inte VISA-kortet och spritens tid. Låt alla barn och vuxna få en lugn och harmonisk jul. Utan stress och bråk. För det är det de kommer minnas mest, inte alla julklappar utan tiden med familjen. Är det inte så för dig??

Doft

Just nu ska jag skriva ett mycket seriöst inlägg här. Önskar verkligen att jag kunde skicka med en luktfil så ni kan känna doften här hemma hos mig. Den är alldeles, helt, ja, obeskrivlig...... Det STINKER!!!

Jag ska döpa om Wille till Pumba, han är som ett helt gasverk hela han. Det är helt ofattbart att någon kan fisa så......Jag kan inte beskriva doften för er men ni är välkomna och provlukta någon dag. Fy, undra om han är rutten inombords?? Ha ha kan tolkas på två sätt det där men nu menar jag på grund av stanken inte något annat. Han får nog sova på altanen i natt...... Men klart jag känner mig själv, skulle aldrig kunna plåga honom med det, så det blir väl jag som får sova på altanen i kylan. Herreguuud den är helt makalös den här stanken...... 

Hoppas verkligen han växer ifrån detta fisande...... Annars får jag skaffa doftrenare i hela huset!!

Min fina stinkbomb ;-)

Inte alltid som man vill

Jag hade tänkt mig att baka idag, men universum ville visst annorlunda. Allt började med att jag kom på att jag inte hade ägg, inte hade jag kesella heller. Men jag är inte den som är den. Var lite kreativ, bakade småkakor istället. Då tog sockret slut.... Men jag hade ju sirap o råsocker så det löste sig, ända tills elvispen började ryka.

Så nu sitter jag här med halvbrända kolakakor, några smaklösa kryddkakor och en önskan om en ny elvisp. Å kanske en ny bättre dag =)

Den tunna linjen till hemlöshet

Som många av er nog redan vet så brinner jag mycket för frågan om hemlöshet. Jag anser att hemlöshet är det största social misslyckandet vi har i vårt samhälle. Ingen människa ska behöva vara hemlös och fundera på var han/hon ska sova i natt. Glöm inte heller att en stor del av de som blir hemlösa har barn! Förra året vräktes över 600 barn från sina hem.

Flickan med svavelstickorna

Det är så lätt att skylla ifrån sig, säga att de super eller knarkar upp sina pengar, de har  fått massor av chanser innan de blev hemlösa så de får skylla sig själva. Jag förnekar inte att en stor del av de hemlösa i min stad har någon form av beroendeproblem, men det betyder väl ändå inte att de inte förtjänar ett hem eller en varm säng att sova i varje natt? Jag påstår inte att alla som är hemlösa kan eller ens vill bo i en egen lägenhet, men då får vi komma på andra lösningar för dessa människor, gemensamma boende, kanske någon form av skyddat boende eller vad den än må vara. Jag struntar i att det är dyrt, jag struntar i om jag får betala mer skatt, jag struntar i om jag får betala mycket mer i skatt (fastän jag är moderat), för alla har rätt till ett hem, det är en grundläggande mänsklig rättighet.

Ni som säger att de får skylla sig själva, för er ska jag nu berätta hur tunn linjen för dig kan vara mellan en bostad och att få sova ute i kylan. Vi säger att du bryter benet (risken finns ju nu i vintervädret), du kan inte jobba på grund av ditt brutna ben. Detta händer kanske i mitten av december, då får du i slutet av December lön men med sjukavdrag i 14 dagar. Lätt, fixar hyran och allt annat som ska betalas.

Du skickar in papper till försäkringskassan, tiden går, det börjar närma sig slutet av månaden, inget beslut från försäkringskassan om din sjukersättning, du ringer, de beklagar det är länge väntetid än vanligt  (normalt 30 dagar)för beslut i ärendena just nu. Den siste i månaden kommer, inga pengar än. Du har kanske sparat lite så då får du leva på dem så länge, också denna månad går och ännu inget beslut från försäkringskassan eller kanske har du fått kompletera dina uppgifter, skicka ännu mer papper till dem. Det blir snabbt den siste i denna månaden också och ännu inga pengar från Försäkringskassan.....Har du fortfarande sparade pengar kvar, kan du fortfarande klara dig utan inkomst? Eller måste du ringa din hyresvärd böna och be om att få uppskov med hyran....kanske har du tur och har en snäll hyresvärd som ger dig det om inte kan du bli vräkt här och nu, du blir hemlös.

För tro inte att Socialen kommer hjälpa dig, de har sina normer och de flesta normalinkomsttagare har på ett år tjäna så mycket att de inte är berättigade ersättning från dem, och eftersom du är sjukskriven så är det inte deras ärende utan försäkringskassans.

Att det kan ta så lång tid från försäkringskassan vet jag som fakta, har upplevt det själv, varit sjukskriven sedan mitten av Oktober och mitt ärende är fortfarande inte klart, ständigt ska de ha nya uppgifter om än det ena än det andra. Jag tackar min lyckliga stjärna att vi har två inkomster och inte blir satta på bar backe eller behöver börja sälja av tillgångar bara för att slippa bli hemlösa.

Så kära vänner innan ni dömer någon som är hemlös ta reda på fakta. Ta reda på vad bakgrunden, ta inte för givet att alla är narkomaner/alkoholister som får skylla sig själva, och de som har en beroendeproblematik behöver också hjälp. Får barnen också skylla sig själva? Det finns massor av vanliga människor som bor någonstans som har ett beroende av alkohol eller droger men är du hemlös så är det extra "fult" på något vis och då förtjänar du ditt öde. Jag påstår inte heller att du som ensam person ska hjälpa alla hemlösa du ser. Men jag vet av erfarenhet att många är tacksamma för en kopp kaffe och en macka.

I grund och botten är hemlöshet ett problem som våra politiker borde våga satsa på. Våga diskutera lösningar, våga säga att alla har rätt till en bostad som passar individen och dess behov av vård eller annat.Vi medborgare måste börja ställa krav på våra politiker att faktiskt göra något åt situationen. För är det något som visar att vi misslyckat fullständigt med socialpolitiken (höger som vänster) är att vi har hundratals hemlösa som sover ute i denna kalla vinterkyla.

Mina kära familj och mina fina vänner

Bara några timmar till sen kommer älskling hem till mig och ska vara ledig i tio dagar. Det ska bli helt underbart att få tid tillsammans och bara vara.




Det är lätt att glömma att det faktiskt är de små sakerna som betyder så mycket. Tiden tillsammans med nära och kära är mer värdefull för mig än alla diamanter i världen. När vi rusar iväg och försöker hinna med allt som ska fixas ordnas och göras, alla de där måstena, så glömmer vi lätt hur värdefull en stund tillsammans  med en vän är. Det behöver inte vara stora middagar eller lyxiga restauranger, för i ärlighetens namn de finaste stunderna är oftast ett samtal om allt och inget över en kopp kaffe (eller många), mer behövs faktiskt inte.





Om jag fick önska mig något i julklapp av alla mina nära så är det lite av er tid. En liten stund tillsammans med dem ett samtal och varför inte en kram eller två. För jag har redan det finaste någon kan önska sig, nämligen dem i mitt liv.

 

Handling säger mer än ord

Detta skulle egentligen handla om självmordsbombaren i Stockholm men mina tankar for iväg till helt andra delar av världen.


Tänk om jag någon gång kunde var tillfreds, nöjd, belåten bara vara i stunden och njuta av det jag har och är. Jag är tacksam för mycket i mitt liv och vet att jag har det bra ändå så söker jag ständigt efter något bättre, gissar att många kan känna igen sig i detta, det gör oss faktiskt inte till sämre människor utan bara just det människor.

Vi matas ständigt med information i media om hur ett lite renare hem, vitare leende, mindre rynkor, slankare figur och för att inte nämna alla prylar vi borde ha, då men bara då blir vi lite lyckligare. Men frågan är blir vi verkligen det? Är det verkligen för att jag "matas" med denna information som jag tror det eller är det något grundläggande hos mig eller dig som gör att vi inte är nöjda.

Om jag får en komplimang om att jag varit duktig, är bra på något eller t.o.m att jag är söt så förminskar jag komplimangen och gör den till något som nästan inte existerar. Däremot kan en enda liten kommentar om sneda tänder eller annan kritik om min person eller utseende etsa sig fast och bli till något jätte stort. Fastän det egentligen är något som inte har någon eller mycket liten betydelse. Alla har vi våra bra och mindre bra sidor, alla är vi duktiga på något fastän vi kanske inte är så villiga att erkänna det. Varför är det så att det är fult att vara nöjd?

Är det jag själv som ställer kraven eller är det de som finns runtomkring mig? Tror jag verkligen att de skulle tycka mindre om mig om jag inte alltid var helt fantastisk? Egentligen kan jag ju inte tro det eftersom jag inte tycker att jag är så himla fantastisk, men vem är det förutom jag som begär det. De kanske tycker att jag är bra precis som jag är, men är det viktiga vad de tycker? Är det inte så att känslan ska komma från mig själv, att jag ska tycka att jag är bra, lagom eller kanske alldeles lysande. Att det inte spelar någon roll vad någon annan tycker vare sig bra eller dåligt så länge jag är nöjd. Så länge jag trivs med mig och den person jag väljer att vara så kan kvitta vad andra tycker, eller?

Jag är bra på att ha överseende med andra människors fel och brister, det är en sak som jag faktiskt är bra på tro det eller ej. Däremot när det gäller mig själv är kraven större, ett ständigt sökande efter ett nytt bättre klokare jag, istället för att acceptera att jag inte är bäst på allt. Jag är kanske till och med riktigt dålig på vissa saker, men riktigt duktig på andra. 

 Jag brukar inte ge nyårslöften och ska inte heller göra det i år, däremot ska jag lova mig själv att bli lite snällare. Inte mot dig eller någon annan, men mot mig själv. Jag ska förlåta mig själv för de misstag jag gör och gå vidare, inte älta dem i all oändlighet. Jag ska göra det bästa jag kan med det jag har och om det inte är bra nog (eller bäst) så har jag i alla fall gjort mitt bästa. Att acceptera att jag felar och att jag inte alltid kan bli bättre utan är bra precis som jag är den svåraste men också den bästa presenten jag kan ge mig själv.


Bara att erkänna detta för mig själv är svårt, men det är tid att växa upp, bli vuxen och acceptera att det förflutna kan jag inte ändra på, det som kommer kan jag inte förutspå men det som är här och nu kan jag rå på. Jag brukar säga att handling säger mer än ord och att alla människor är lika mycket värda, så därför ska jag  nu vara lika snäll och förlåtande mot mig själv som jag är mot andra, så det så.




.

Fortfarande...

På Bruksgatan inget nytt jag är fortfarande sjuk.......... Det var längesedan jag tyckte så synd om  mig själv som jag gör nu. Men faktum är att det finns inget som är värre än att kräkas, så är det bara. 

Påminnelse

Skriver här en liten påminnelse till mig själv om att inte äta blodkorv. Hur gott det än är så tål jag inte det. Fy farao vad sjuk jag blir, magen sparkar totalt bakut. Så hur sugen du är ät det inte minns din nära döden upplevelse som du har nu, maginfluensa känns som en barnlek i jämförelse. Kom nu ihåg det, du blir sjuk, riktigt sjuk av blodkorv. Låt dig inte lockas in i frestelsen för den leder endast till ondo.

Jul..jul...jul..snö?...snö? snö??

Det är mitten av december, närmare bestämt Lucia och jag börjar tröttna på julen, som inte ens börjat. Jag känner mig liksom färdig med den här julen och ändå så ser jag framemot att få mysa med nära och kära i flera dagar.

Kanske är det för att snön försvunnit, det är kallt men inte särskilt vintrigt. Den där riktiga julkänslan vill inte infinna sig, utan jag ser framemot vår, uteservering, mindre kläder och sol. Kan verkligen snön göra sådan skillnad?

Jag älskar snö, doften av det kalla gnistrande vita rena vackra, alla ljuden dämpas och lindas in som i en bubbla av bomull. Jag har ett alldeles särskilt kärleksförhållande till snö, bara tanken på det kan få mig att le. Visst ställer snön till problem ibland den kan bli smutsigt, solkig, tung, och för mycket. Men säg vilken kärlek som inte kan det?

Norrsken i Tornedalen.

Men som sagt om snön inte vill infinna sig så tycker jag vi kan förklara oss klara med julstök, skinkor och klappar för att inte tala om sk. vinter. Å så har vi vår, ljusa ljumma kvällar och uteservering istället.

Vår i Helsingborg

Nobelsfredspris betyder mer än Idol

Så här är det, jag hade börjat skriva ett ganska långt och mycket diplomatiskt inlägg om att det pågick två fester i Stockholm i lördags. Den ena vet nog de flesta att det var Idol finalen. Av alla inlägg på facebook i lördags var det inte många som missade den.

Men nu får ni inte läsa den för jag är trött och irriterad på att inte kunna sova och att så få bryr sig om det som faktiskt är viktigt här i världen

Samtidigt pågick Nobelfesten som jag väl kan erkänna inte är den mest upplyftande tillställningen att titta, men det var inte själva festen jag tänkte så mycket på utan det faktum att Nobels fredspris delades ut till en man för hans kamp för mänskliga rättigheter. Festen för Liu Xiaobo hölls i Oslo, han själv kunde inte närvara för att han sitter fängslad i Kina för omstörtande verksamhet. Vad han har gjort sig skyldig till är att bl.a undertecknat ett politiskt manifest för ökad demokrati i Kina, ihop med andra intellektuella i Kina det så kallade Charta 08. För detta har han alltså fått 11 års fängelse.

Detta borde beröra oss mer, det är något som påverkar vår vardag mer än vi tror. Kina är en betydande ekonomisk makt i världen. En stor del av det vi konsumerar tillverkas i Kina. Tycker vi då att det är okay att inte bry sig? Är vi så egoistiska att vi inte vill betala mer för våra kläder och andra konsumtionsvaror att vi inte orkar bry oss huruvida Kineserna har ett land med de mest grundläggande rättigheterna som medborgare i landet.

Eller är det så att vi ständigt matas med information om hur dåligt det har det i andra länder att vi helt enkelt slutat se det som något sensationellt. Måste det vara glitter glamour och skandaler för att vi ska bry oss. Jag menar, visserligen så kanske vinnaren av Idol finalen gör ett intryck på svenska folket i några veckor, kanske hans berömmelse till och med håller i sig i några år om han har tur. Men det  Liu Xiaobo kämpar för är något som kan förändra ett helt folk och hela deras tillvaro i generationer framöver.

Det är något som borde få uppmärksamhet och betyda något. Vill ni ha ett bättre Sverige måste vi också skapa en bättre värld, och grunden för det tror jag är att alla människor har fria och mänskliga rättigheter.


I Kina hade jag kunnat bli fängslad för detta blogginlägg.

Liu Xiaobo

Mitt sämre jag

Det är inte ofta jag blir arg, så där riktigt heligt förbannad, men det händer. Ibland så kan vissa saker eller människor gå mig på nerverna. Jag blir totalt galen och kan sen inte släppa det på flera dagar. Försöker intala mig att det inte är värt att lägga energi på men tyvärr så vill inte riktigt min hjärna alltid samarbeta.

Häromdagen var jag ute med Olga O Wille. Olga gick lös men fot och nosade vid en mur med mig utanför sig. Hon gick på min vänstra sida och Wille hade koppel på sig och gick på min högra sida, eftersom det är mitt i stan mitt på dagen kan han inte vara lös, för allt och alla är av intresse. En bit längre bort kom en tant i päls, gissade att Wille skulle tro det var en stor hund eller något så jag kortade kopplet, hade koll på Olga. Tanten kom närmare då gör Wille ett jämfota hopp mot henne men hon var fortfarande mer än fem meter ifrån oss och han hade inte en chans att komma nära henne. Då börjar hon gnata om att jag ska koppla hunden.

Jag hade redan inom mig irriterat mig på hela hennes uppenbarelse i päls, man klär sig inte i lik. Att hon började gnälla gjorde ju inte precis saken bättre. Olga som var lös hade inte ens tittat på henne, och hon har mage att gnälla. Visserligen kanske Wille skrämde henne men han var många meter från henne och hade koppel på sig. Jag tänkte först inte ens säga något men när hon en gång till med snorkig uppsyn sa Koppla  hunden med gnällig översittarstämma såg jag rött.

Jag;  Det syns att du i alla fall inte är djurvän så du borde vara tyst med sina åsikter om huruvida jag ska koppla hunden eller inte.

Hon;  Vad menar du med det? (kan höra henne som en parodi från 1800-talet då "en vanlig människa" vågar motsäga sig en av "det finare folket")

Jag; Eftersom du bär lik så saknar jag respekt för dig och dina åsikter och kommer inte lyssna överhuvudtaget på vad du anser om att min hund går lös. En människa som bär päls borde sitta i bur som jag antar att du anser att vi bör göra med alla djur, helst ska de väl bara finnas för att du ska ha något att ta på dig.

Hon; Det är faktiskt en mycket fin gammal päls.

Jag; Jaha har du inte råd med en ny eller? Min hund kommer du i alla fall aldrig få göra päls av och mig veterligen har vi ingen lag om koppel här i stan och så länge min hund kan bete sig så får hon gå lös. Om du har problem med det så gnäll till någon som bryr sig. Kanske bland din gelikar som bär lik och sippar te som människor som sliter för slavlöner tillverkat för att sådana som du ska få dricka det i fina salonger med lik på väggarna.

Hon sa nog något mer men jag gick därifrån. Egentligen skäms jag lite för jag betedde mig illa, jag hade snällt kunnat gå vidare och bara struntat i henne, men något hos henne tog fram mitt sämre jag. Tycker inte alls om att vara elak mot andra människor och jag vet ju inte alls om hon är snobbig och dryg, men det var pälsen tror jag, kunde se de stackars djuren som fått lida för att hon skulle vara varm. Å faktum är ju att Olga som gick lös  inte ens tittade på henne, så hon hade inget att gnälla om.

Å faktum är att hon fortfarande irriterar mig och om det gör mig till en sämre människa så får jag väl väga upp det och vara snäll mot någon annan eller nåt.