Dagens vykort

En lycklig Anders utanför Örbäk bryggeri på söndagen

Världens sötaste hundvalpar som jag gosat med fotot är taget precis innan vi åker vidare till Middelfart

På måndagen åkte vi till Århus

Århus marina

Här stod lilla husbilen i Århus Marina

Utsikt från Danmarks högsta berg som vi besteg (gick 20 m uppför en stig)

Utsikt från Himmelbjerget

Utsikt från Himmelbjerget

Vi hamnade i Ringköbing idag, sjönära =)

Dagens vykort

Idag har vi tagit oss över till Faaborg. Turen gick inom Egeskov slot som var en besvikelse, vi ville inte betala 195 Dkr per person för att se trädgården och veteranbilsmuseet. Jag hade för mig att man kunde se slottet utifrån och äta glass där men ack så fel jag hade.
Vi körde vidare och njöt av årets första mjukglass i Svanninge backar innan vi besökte mitt barndomsställe Sinebjerg camping. Det var ett kärt återseende och det mesta var sig likt. Efter att sett lite mer av området kring Faaborg har vi nu hamnat i Marinan. Ätit en god middag med härlig utsikt över havet och båtarna.
Det enda som stör friden i detta nu är en Italiensk husbilsgranne som övar på något sorts blåsinstrument, gissar på en melodica, sådan där i plast som barn har. Om vi säger såhär han är totalt omusikalisk så heja radion :-)

Dagens Vykort från Wille

Vid 8-tiden tyckte jag det var tid för de där slöfockarna att stiga upp så jag ställde mig o pussade Matte och pep lite försiktigt (läste tokpep tills hon vaknade). Sedan var vi ute och gick lite på stranden åt frukost och selade fast oss i bilen. Husse skulle ta kort på något tråkigt hus med vingar då fick jag stanna kvar i bilen med Matte sen körde vi till Tures Ö (Thurö), tänk o få ha en egen ö?? Finns det någon Willeö? Hur som helst där sträckte vi på benen lite i en trevlig skog, goooda pinnar.

Leker fotomodell med Husse

Så åkte vi vidare till Marlene o så glad jag blev över att träffa henne, saknat henne så, fastän jag aldrig träffat henne. Kan ni tänka er hon hade katter som bodde där, usch så hemskt. Jag jagade ut dom sen gjorde jag mitt bästa för att skrämma iväg dom när de satt utanför fönstret. Matte o Husse blev arga på mig för jag skällde morrade och reste ragg, vad då katter är ju läskiga varelser?!? Matte sa att hon inte trott jag kunde bete mig så, men katter gillar jag inte alls, eller egentligen är det nog så att jag är lite rädd för dom men det erkänner jag inte.
Så åkte vi till Lundeborg o tänk Marlene kom cyklande dit också. Vilken lycka, det var flera timmar sedan jag såg henne sist. Tvåbeningarna grillade korv och satt o huttrade, själv njöt jag av havsutsikten och frös inte ett dugg. Dock fick jag ingen korv, bättre o vara hos Frank och Janette, där fick jag minsann kött serverat vid bordet med gaffel av Frank. Å så fick jag hjälpa han äta upp potatissalladen från Franks tallrik, han förstår hundars behov han.
Nu är jag trött efter att skrämt katter, ätit någon tomat och tagit ett salt bad.
Puss från Wille

Marlene, Mina öron bakom bordet o Husse

Dagens vykort

Efter att myst några dagar hos min pappa och Janette har vi nu gett oss ut på vägarna. Vi hamnade i Lohals på Langeland, fantastiskt vacker dag och kvällens solnedgång var ännu vackrare.

Olgis

Första resan och första sommaren utan Olga. Minnena väller fram av tidigare somrar vid havet, på en äng eller bara en kvällspromenad genom stan.

Vilken resa vi gjort tilsammans. Första gången vi träffades var hon rädd för allt. Försökte bita mig rakt över ansiktet de flesta tyckte vi var galna, hon kommer aldrig bli en normal hund. Å sannerligen hade de rätt hon blev så otroligt mycket mer.

Tilsammans kämpade vi oss igenom rädslan för vattenskålen, att kunna stå stilla i lugn o ro att äta. Inte fylla munnen med mat och rusa iväg. Att träffa andra hundar, våga leka med dom för att sedan hävda sig och bli en ledare.

Att bilar inte är farliga, människor får lov att passera, människor får lov att titta på dig och matte. Till att de.flesta människor är helt okay och de är snälla mot mig och vill mih bara väl.

Vi har härdat trampdynorna som var mjuka som en kattunge, sakta men säkert byggt upp kroppen.till en stark snabb tjej med stuts i tassarna.

Vi byggde upp en realtion där du vågade trotsa, vågade busa och framförallt vågade leka.

Du lärde dig att lita på mig och min kärlek. Å många andra människor i.ditt liv älskade och litade du på. Vi gav dig ett liv, ett värdigt hundliv.

Du gav oss all din kärlek. Du lärde oss att oavsett ens förflutna så kan man gå vidare och bli något annat. Du visade oss varje dag vad livet handlar om.

Du blev den mest fantastiska och lojala vän någon kan önska. Du viste när det var allvar o då lydde du innan jag ens tänkt klart tanken.

Du min Olga blev inte en normal hund, du blev så mycket mer än någon kunnat drömma om.

I våra hjärtan bär vi alltid med oss dig och det du lärt oss. Sometimes life is a bitch, treat it like a bitch and then get over it and go on with your life for yourself and for those who love you :-)

Packa pappas kappsäck :-)

Kvällen ägnas åt att fixa med det sista inför fyra veckors semester!

Ska bli så skönt att komma iväg. Känns just nu som jag har ganska bra koll på läget. Det mesta på listan är överstruket, hoppas innerligt att vi inte kommer på en massa sistaminuten fix.

Vi ska ju inte till världens ände så har vi glömt något finns det affärer. Vi börjar med Danmark var vi sen hamnar det får vädret och lusten avgöra. Kommer försöka blogga lite varje dag. Så den som vill kan följa oss litegrann på vägen.

Wille gästbloggar om veterinärbesöket

Idag var det dax för Willes årliga vaccinering och veterinärbesök. Han älskar att åka till veterinären. Ja jag menar allvar.

Wille gästbloggar:

Väl ute ur bilen ska gräsmattan utanför insekteras, det doftar ju så spännande. Snabbt går det dock för helst skulle jag vilja springa in genom glasrutan i dörren, jag försökte det sist vi var där, mindre lyckat.

Matte hade jag lite blandade känslor för det var där de sa farväl till Olgis. Men med en galen unghund gäller det att leva i nuet, man hinner inte tänka på annat.

Jag rusar in genom dörren. Spanar in väntrummet o guuud kolla matte, kolla husse så mååånga kompisar. Jag vill hälsa på allihopa! Det är attityden, Matte är mindre förtjust men Husse tycker det är urcharmigt.

Matte anmäler oss i kassan och vet precis var vi satt oss, för jag har startat min charmoffensiv på en liten förskrämd tik piper och försöker göra mig liten hon är inte lättflörtad. Jag lägger mig ner och försöker krypa fram till tiken som förskräckt smiter in bakom sin mattes ben samtidigt som Husse håller i det.där förbenade snöret som jag inte får bita i. Piiiiper av besvikelse tills en kul labbe kommer.

Sittandes med svansen viftandes i 190 km/h, misstänker att golvet aldrig varit så välsopat, lurar jag labben till att börja yla i frustration över att vi inte får leka.

Åh en katt kommer in i bur, hur magiskt är inte det men så vänder människan buren så jag inget ser!!! Lägger mig ner och försöker få buren att vända på sig genom att stirra på den. Men oj vilken tråkig tvåbening, hon fattade ingenting jag ville kolla på katten men nä hon bara går iväg.

Lite frustrerat pipande så kommer de ut o kallar in tiken som snabbt trippar iväg med en blick som säger hellre veterinären än den där tölpen hrmmpf.

Åhh jaha kunde jag inte charma henne men det finns väl andra. Se hon människan i receptionen tittar på mig o matte verkar skämmas hmmm ok bäst jag är söt. . . Jag lägger mig på rygg med alla benen i vädret åhh så härligt att vara hos veterinären.

Sen är det äntligen vår tur. Tjohoo hörde ni, de kallade på mig...Wille.

Charmade veterinären som vanligt. Så söt, fin och snäll. Pep lite när hon klämde på mina analsäckar, konstiga idéer det där fixar jag ju själv! Det sa också den kloka veterinären till Matte ha ha in your face!

Tydligen gav de mig en spruta också men den kände jag inte.

Sen var vi klara. Va redan? Jag som precis kommit.

I morgon fredag då fyller jag två, ålderkomplex har jag inga alls och vuxen det tänker jag vänta på att bli. Matte kan gott bli gråhårig först, för det är så underbart att vara precis som jag är.

Puss på er.

Tjuvar och lermask

Ikväll har Wille och jag varit ensamma hemma. Lyxade till kvällen med ansiktsmask (A håller alltid på att skratta ihjäl sig åt mig). Står på badrummet och ska börja tvätta bort ansiktsmasken när Wille plötsligt börjar morra och ger ifrån sig ett dovt voff. Han skäller aldrig!!

Jag blir dock inte särskilt orolig, misstänker en katt på altanen eller nåt. Stegar fram till altandörren och där ute står en man. Ser något påverkad ut men i min irritation slänger jag upp altandörren och frågar vad han gör här? Han tittar upp på mig och flämtar fram något om att han gick fel, han skulle hem. Smått kaxig säger jag att då har du gått väldigt fel eftersom jag är helt säker på att du inte bor här på gården. Så ta och palla dig ut härifrån innan jag ringer polisen. Ska jag följa dig till grinden eller? Han ser smått skräckslagen ut, mumlar fram en ursäkt och lommar iväg. Jag ropar efter honom att jag nog kommer lyssna o hålla koll så han verkligen försvunnit från gården.

Under hela episoden hade jag inte vett att vara rädd, trodde det var Willes morrande som skrämde honom, fastän han tystnat för längesedan. Då slår det mig, tur han inte fick en hjärtattack, tänk er själva där kommer jag utstormande i morgonrock med håret i knut mitt på huvudet och en krackelerande lermask i hela ansiktet när han tror att han ska lyckas stjäla, ja vad egentligen? Willes Garfield och en trägårdsspade var vad som erbjöds. Visserligen stod fönstret öppet, han kanske trodde sig kunna gå in i lägenheten den vägen? Tror i alla fall jag skrämt bort han för en tid framöver, för vem vill möta det gapande lermaskmonstret igen.

Så mina vänner en bra vakthund och lite lermask är allt som behövs för att skydda hemmet mot tjuvar!

Din hunds lycka är ditt ansvar!

Ofta tänker jag på hur lyckligt lottad jag är. En av anledningarna till min lycka är min hund, Wille. Visserligen gör han mig gråhårig i förtid men det goda överväger alla hans bus.

Hans kärlek är självklar samtidigt som han är totalt utlämnad till oss. Vi bestämmer när, vad och hur mycket han får äta, när han kommer ut och i princip allt annat som rör hans lurviga lilla person.

Vissa stunder och dagar när tiden inte riktigt räcker till får han samma tråkiga promenader som alltid. Då gnager samvetet en smula, vill ju ge han det bästa alltid. Vi försöker verkligen göra det bästa vi förmår ändå funderar jag ibland på om han verkligen är lycklig. Om han önskar något mer?

Efter att Olga försvann har vi lekt mer med han på hundars vis ( Tack E för tipset) för att han ska få vara lite lyckligare. Han får all uppmärksamhet nu, vilket han nog tycker är på gott och ont.

Träningen har fått hållas till inomhus grejer typ öppna lådor, hitta saker o.s.v. Sådant jag orkat med men han har varit sysselsatt! Nu börjar min ork återvända och suget att träna med Wille är mer och mer påtagligt. Han har potential om än lite väl ivrig, men vad gör det. Vi satsar inte på att bli stjärnor bara att ha kul. Funderar på rallylydnad, det passar nog han och mig. Jag kan behöva lära mig att allt inte ska vara perfekt alltid.

Så efter ett litet försvarstal där jag påpekat att vi också ibland gör mindre än vi borde med Wille så kommer min frustration här:

Hur fan tänker folk? Varför skaffa hund om man inte har något intresse av att göra det bästa för hunden. Det är ingen liten gullig tuss som funkar som accessoar. Inte heller en nallebjörn som du kan förvänta dig ska beundra dig hela dagarna. Det är en levande varelse som behöver trygghet och kärlek. Motion och uppfostran (tror hunden är lika nöjd ändå men den kan det DU lär den).

Hunden i din ägo är helt utlämnad till din välvillighet att tillgodose dens behov. Blir hunden sjuk, behöver den vård. Det kostar men det är din plikt och ditt ansvar att se till att du har råd.

Hur människor kan skaffa hund, något djur övrhuvudtaget (o barn) utan att ha ett genuint intresse av att se till deras bästa alltid, övergår mitt förstånd. Kom inte och påstå att det var jobbigare än du trodde, om det nu är det så var du dåligt förberedd och tydligen inte påläst. Ta då ditt ansvar och hitta ett nytt hem till hunden. Skyll inte ifrån dig och framförallt låt inte hunden lida för att du inte visste vilket ansvar du tog på dig!

Glöm aldrig att din hund är en spegling av dig. ( Guuud vad jag är ouppfostrad ;-) )

Det närmar sig

Nu närmar sig semestern med stormsteg. Mycket som ska fixas och ordnas innan men om mindre än en vecka åker vi. Danmark och 50 års firande står först på planen, sedan lite valpgos och sen får vi se var vägen tar oss. Av olika anledningar blev det inte mitt älskade Norrland detta året, men kanske i mars/april 2013.
Wille kommer självklart följa med, fyra veckor i husbilen, åhhh vi längtar allihop!

Testpiloter sökes

 

"My Moment är en ny drickyoghurt från Lindahls Mejeri, fullproppad med aktiv bakteriekultur. Som testpilot får du välja mellan smakerna jordgubb, vanilj eller det senaste tillskottet blåbär. Och visst är det som man säger…mår magen bra – mår kroppen bra!" 

Nu har du chansen att testa My Moment

följ länken:

http://smartsontestpilot.se/mymoment/bli-testpilot/