Det talas om ett jämlikt samhälle där alla ska ha samma möjligheter samma värde och samma mening. Ingen ska diskrimineras på grund av kön, sexualitet, religion eller ursprung. Så fint det låter, men vad menar vi egentligen. Det är lätt att slänga ur sig en massa fraser, alla har samma rättigheter att utöva sin religion men att bära burka det kan man väl inte i Sverige, och kvinnor ja de måste vi hjälpa lite extra genom att kvotera in dem i styrelser, och männen gud så hemskt det vore om vi inte lagstiftar att de ska vara pappalediga de är deras rätt, nej förlåt deras plikt.
Jag tror på alla människors lika värde, jag tror på att alla har rätt att vara den de är, men jag kallar mig inte för feminist eller något annat. Jag vet att feminismen är en politisk rörelse och jag vet vad de står för, men på något vis känns det som att om kvinnor ska ha samma rättigheter som män ska de inte vara jämställda utan jämlika. Vi ska på något vis sudda ut skillnaden mellan könen för att på så vis sudda bort stämpeln kvinnan fått som det svaga könet. Hur vore det om vi istället suddade ut alla skillnader, lät bli att klassa någon bara för deras kön, sexualitet, religion eller annat.
För att poängtera att man tycker att kvinnor har samma rättigheter som män är det bland politiker och andra populärt att kalla sig feminist. Feminismen är en erkänd politisk och intellektuell rörelse som står för att kvinnor ska samma ekonomiska, sociala och politiska rättigheter som män, de ska vara likställda med mannen.( Jag vet att den tidigare också stod för mannens rätt att bejaka sin kvinnliga sidor o.s.v men detta är ingen historieuppsats om feminismen) Problemen uppstår enligt mig när man börjar kvotera in kvinnor i styrelser och andra likartade sammansättningar av människor med makt, för att de ska vara likställda med män, då anser jag att de istället får företräde framför männen just för att de är kvinnor (vilket de faktiskt får), på vilket vis kan man då kalla sig feminist? De tror man ju inte ens på kvinnans egen förmåga, utan förringar istället hennes värde och förmåga att själv ta sig fram eller kanske upp i världen. Nu säger ni säkert att jag inte förstår hur det är med sk. "mansklubbar" och annat där bara männen får tillträde o.s.v. Då undrar jag bara, ska vi börja kvotera in alla som på något vis skiljer sig från den normala normen av en svensk man? Om du är homosexuell, muslim, kines eller varför inte amerikan, ska de också få fördelar för att de inte är normala svenska män?
Jag jobbar själv inom ett av de typiska lågavlönade kvinnoarbetena som finns, nämligen som undersköterska inom vården. Ständigt tjatar man om att vi behöver fler utbildade män inom vården, och jag håller med fullständigt, inte för att de är just män utan för att det behövs mer kompetent personal, män som kvinnor. Trots detta så finns det nog inget yrke där männen diskrimineras så mycket som just inom vården. En vårdtagare har rätt att neka manlig hjälp, de har rätt att helt enkelt säga att ingen manlig hemvårdspersonal är välkomna i deras hem. Det försvaras med att vi inte vet vad som hänt vårdtagaren i deras tidigare liv, att de är utsatta och oftast hjälplösa, samt att det är deras eget hem. Men att neka någon på grund av tros tillhörighet, ursprung eller sexualitet det kan man inte för det är inte politiskt korrekt, men att man är man det är helt okay. Tänk om det varit en någonstans kvinna inom ett annat yrke!!!
Jag tror på alla människors lika värde, jag tror på att alla har rätt att vara den de är, men jag kallar mig inte för feminist eller något annat. Jag vet att feminismen är en politisk rörelse och jag vet vad de står för, men på något vis känns det som att om kvinnor ska ha samma rättigheter som män ska de inte vara jämställda utan jämlika. Vi ska på något vis sudda ut skillnaden mellan könen för att på så vis sudda bort stämpeln kvinnan fått som det svaga könet. Hur vore det om vi istället suddade ut alla skillnader, lät bli att klassa någon bara för deras kön, sexualitet, religion eller annat.
Om vi istället för att kämpa för kvinnors rättigheter, invandrares rättigheter, homosexuellas rättigheter eller några andra just nu populistiska rättigheter, kämpade för individens rätt att vara sig själv så tror jag vi fortare fått ett mera jämställt samhälle där inte någon behöver assimileras för att passa in. Ett samhälle där kvinnor får lov att bejaka sin kvinnlighet, där män får lov att vara män, där kvinnor får lov att bejaka sin manlighet och män får lov att vara kvinnliga, allt beroende på vad de själva vill.
Det låter så enkelt men jag inser att så inte är fallet, men om jag ska kämpa för något så är det varje människas rätt att vara sig själv. Att de får tro på vad de vill, de får vara den de vill, de får ha vilket ursprung de vill, och de får ha vilken sexuell läggning de vill, utan att jag eller någon annan ska försöka att kategorisera dem eller försöka assimilera och förändra dem till vad som anses vara "normalt". Jag skulle kämpa för individens rätt att vara individuell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar