Valbart

I snitt har jag sovit 20 timmar per dygn den senaste veckan. Trött som vanligt ikväll, la mig tidigt somnade och nu poff är jag vaken.

En massa tankar snurrar runt i huvudet om det som varit och om det som är framtiden. Alla vill vi väl kunna regissera våra liv, veta precis vad som händer och framförallt kontrollera det som händer. Sällan eller aldrig är livet sådant. Samtidigt är det just det som gör det så spännande.

Det är vår förmåga att hantera livets olika situationer som gör oss till de människor vi är. Jag har ofta hanterat saker dåligt eller på fel sätt, men inte alltid. Jag är ingen dålig människa men stundom har jag gjort dåliga val. Men det var mina val och jag har lärt mig vad som var fel. Jag lät mig påverkas av andra människor och rädsla för att inte vinna deras godtycke.

Jag kommer fortfarande göra dåliga val ibland säkerligen av samma anledning, val som jag intalar mig är mina fastän de egentligen inte är det.
Men någonstans på vägen har jag också börjat hitta mig själv. Jag har blivit vuxen och inser att ansvaret är mitt eget. Jag väljer själv hur jag vill utforma mitt jag, vem jag vill vara och vilka människor jag mår bra av att ha i mitt liv. Att ansvaret för mitt liv och hur det blir beror på hur jag väljer att hantera livet.

Det är enkelt att skrika om orättvisor och om hur andra förstör ens liv. Det svåra är att själv ta ansvar. Vi kan inte påverka allt i livet men vi kan påverka hur vi hanterar saker och ting. Det finns inget rätt eller fel sätt men det finns olika konsekvenser för olika sorters handlande.

Jag blir lätt påverkad av människor, även om jag blivit kallad "hon som alltid är äckligt positiv" så är det inte alltid så. Om jag omger mig med människor som alltid är negativa blir jag också negativ. Det är så lätt att dras ner av deras otroligt mörka syn på livet. Hur de alltid ser sig själva som offer för någon sorts världslig konspiration mot just deras person. De är otroligt energikrävande och jag har försökt välja bort alla sådana människor i mitt liv. Kanske är det fel av mig men ingen kan rädda alla och i första hand måste jag må bra. Det är mitt ansvar inget annat.

Så all dramatik utöver det vanliga kan jag vara utan mitt liv är spännande nog som det är. Nu har jag nya utmaningar framför mig som jag ska hitta bästa möjliga sätt att hantera. Säkerligen kommer jag ibland vara så arg och frustrerad att jag vill skala potatis med tänderna, men det är ju också ett sätt (nog inte det bästa) att hantera saker o ting.