Wille pep som en galning alltså nödig. Egentligen har vi bestämt att jag inte ska gå ut med de två bestarna just nu eftersom balansen är lite knepig o Olgis blir så otroligt " vaktig" när jag är sjuk. Det känns inte som en helt säker situation helt enkelt. Men nöden har ingen lag så på med kopplet och ut med Wille.
Jag borde anat oråd när vi gick ut och han gick perfekt fot på vägen ut, är han nödig brukar man mer hänga som en vante efter han. Han fick gjort sina behov och fortfarande skötte han sig exemplariskt. En man närmade sig oss jag såg att han tänkte fråga ngt så jag satte Wille ner i ett försök att han skulle hälsa lite mindre översvallande på främlingen. Alla gillar inte att få sina öron tvättade av främmande hundar.
Tre meter framför mig tvärstannar främlingen och frågar om min hund ät farlig. Jag börjar nästan gapskratta när jag hör ett dovt morrande vid min sida. Där står min Wille med bakåtstrukna öron, uppblåst till sin dubbla storlek och morrar. Jag blir minst sagt förvånad. Säger sitt och han sätter sig men fortsätter morra. Mannen frågar snabbt om vägen och ger sig iväg.
Wille slappnar av vi går hem i perfekt fot och han tittar misstänksamt på alla som kan tänkas närma sig hans matte.
Jag kan knappt tro på att han den lilla galningen någonsin skulle visa tendenser att vakta. Hemma är han lika galen som vanligt men tydligen känner han att jag inte är mig själv och tar sitt ansvar på största allvar när vi är ute bland folk. Han gjorde inte minsta tendens till utfall men varnade. Har inte tränat honom alls till detta och kommer inte göra det heller men tydligen har vår galning oanade talanger.
Jag vill inte ha en hund som tror den ska vakta mig mot allt och alla men idag kände han min osäkerhet och tog på sig eb roll som jag inte ena tror att han själv visste att han hadr i sig.
Han är ju vår galning som har benen mer i luften än på marken. Alla främlingar är bästa kompisar och fot det är något man bara går om man absolut måste. Men vem vet han blir kanske vuxen en dag han med. Vår älskade tokhund med det stora hjärtat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar