I går hade Olga en märklig dag. Hon var som förbytt, vårkänslor kanske? Eller börjar hon bli dement? Hon betedde sig som en busig unghund, så gissar på att det är vårkänslor.
Jag kom in i sovrummet och där ser det ut som ett sågverk. Träsplitter överallt, sängen, golvet, hennes plats, ja alla tänkbara ställen. Hon har alltså på något vis lyckats smuggla in en pinne, kan inte tänka mig att den varit speciellt stor för hon har nog haft den gömd i munnen, har hänt förr. Men med tanke på alla flisor verkade det vara ett helt träd!! Inte mycket att be för, fram med dammsugare och städa sovrummet. Jag vill INTE ha stickor i sängen, grus är illa nog men stickor där drar jag den absoluta gränsen.
Efter att städat sovrummet så var det dax att ta ut soporna, bland annat ett halvt träd i små små flisor. Jag lämnade altandörren öppen, vilket jag alltid gör, för Olga går ingenstans, i vanliga fall. Går ut till soprummet o börjar kasta sopor i de olika kärlen när jag känner mig iakttagen o vem tror ni det är. Jo där står Olga i dörren till soprummet som om inget har hänt och viftar på svansen. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, hon såg så totalt oskyldig ut. Precis som att hon hade följt med och jag visste om det. Borde skällt på henne rejält men betedde mig som en dålig uppfostrare och kunde inte. Hon såg så oskyldig och komisk ut på något vis.
Resten av dagen flöt på ganska bra utan några större händelse, men två bus på samma dag det hör inte till vanligheterna här i huset. Hon är ju trots allt snart tio och brukar uppföra sig. Gissar att hon helt enkelt hade en sån där dag, som vi också kan ha ibland. Å sen så är det nog pinnarnas fel, för det är något magiskt med pinnar, de gör henne till valp på nytt, alltid!!
