Självömkan och skolarbete

Idag försöker jag att inte sjunka allt för djup ner i träsket av självömkan.

Det är ingen bra dag helt enkelt tabletterna hjälper inte mot huvudvärken, vilket inte är hela världen egentligen. Om det inte vore för en uppsats jag håller på att skriva, den ska lämnas in nästa vecka just nu känns det som om jag inte kommer fixa det. En månads slit åt skogen i så fall, å resten av gruppen blir så klart också lidande. Underbara som de är säger de såklart att jag ska fokusera på att bli bättre. De har rätt men det gnager i mitt inre ändå.
Snälla Anders har lovat att skriva på datorn till mig eftersom jag inte ser skärmen, lite mycket att skriva en uppsats på mobilen ;-) Så allt jag behöver göra är att få huvudet att samarbeta litegrann o få ner resultatet på papper, kanske det går ändå.
Håll tummar och tår så ska jag vila nu och hoppas på en bättre kväll och bra morgondag.
För egentligen är det inte alls synd om mig, ingen kunde ha det bättre under dessa omständigheterna. Ändå får jag ta ett djupt andetag och påminna mig själv om det just idag.