Ilsken

Idag har jag inte ont i huvudet istället är ögonen mer eller mindre ur funktion, så stavar jag konstigt är det därför, stör det er så skit i att läsa.

Ja just det idag är jag irriterad, arg, ledsen, frustrerad och rastlös. Allt känns orättvist och oändligt tråkigt. Jag avskyr vyn från sängen så mycket att jag nästa föredrar huvudvärken som blir resultatet om jag är uppe längre stunder, men bara nästan lite självbevarelsedrift har jag kvar.

Nej det är inte synd om mig, jag vet att jag är lyckligt lottad för jag kommer överleva. Men man har väl rätt att vara arg o frustrerad ändå. Jag tar mig den rätten för det är mitt liv och mitt huvud. Jag har insett nu att det inte bara är att äta lite tabletter och tömma ut lite vätska genom ryggen. Det är en lång process och jag är sjuk, just det börjar sjunka in nu att jag faktiskt är sjuk.

Jag tänker inte bli en sån som låter hela mitt liv kretsa kring sjukdomen men ibland tar den över. Ibland är den övermäktig och för att acceptera det måste jag få lov att vara arg ledsen och frustrerad en liten stund. Jag måste få lov att sjunka ner i någon form av självömkan för att resa mig igen med nya krafter och kanalisera ilskan till något positivt.

Jag tänker inte ge upp och bli ett offer för en jäkla sjukdom, men jag tänker tillåta mig själv att ibland vara arg på den för att sen hitta bästa möjliga sätt att samsas och leva ihop. Den är en del av mig nu, jag kan inte vinna över den men jag kan lära mig att bemästra den och dess symptom.

Därför tänker jag idag tillåta mig själv att vara arg och sörja det som var självklart för att i morgon gå vidare och göra det bästa av det som är.