Är jag en hemsk människa?

Ingen är perfekt, ingen är helt fulländad men de flesta är ganska bra ändå. Själv skulle jag kunna nämna många brister hos mig själv, som att jag är långsint, oorganiserad, lovar mer än jag kan hålla, jag dömer ibland människor på förhand och kan ha fördomar mot saker eller folk som jag egentligen inte vet så mycket om och många många andra fler. Däremot är jag ingen elak människa snarare är jag kanske lite för snäll och kan ha överseende med lite väl mycket ibland. Jag inbillar mig att det är så i alla fall.

Så plötsligt händer det, den där lilla elaka personen jag har inom mig väcks till liv, oftast beroende på att någon gång på gång svikit, ljugit för mig eller det allra värsta jag vet, anklagat mig för något som inte är sant. Då blir envisheten och egot till ett stort sårat monster som vägrar att glömma och förlåta. Jag går inte dagligen och slösar energi på den eller de som gjort mig orätt, men jag kan heller inte fina någon sympati eller empati för dem. Inte för att de gjort just mig orätt, utan för att dessa människors beteende är att alltid skylla på någon annan istället för att inse att de är de själva först och främst som skapar problemen i sina liv, genom att ljuga och sakna självinsikt. En slags "karma teori" där verkligheten och sanningen sakta men säkert kommer ifatt den som ljuger och medvetet manipulerar andra människor, samt att den tvingar oss till självinsikt förr eller senare.

Jag önskar ingen annan människa olycka eller svåra stunder och jag vet många fina människor som drabbats av hemska saker vilket inte förklarar min "karma teori" alls. Men de goda människorna som drabbats av hemska saker kommer oftast ur dem starkare och bättre, medan de andra bara får fler och fler problem eftersom de försöker fly från det som är krångligt och svårt, genom att skylla på allt och alla andra å det är just de människorna jag inte kan känna vare sig empati eller sympati, inte förrän de ändrar sitt beteende och sin syn på sig själva som en varelse som det är mycket mera synd om sig själv än någon annan (alltså är han/hon mera värd alla andra).

Kanske är det så att jag är en hemsk människa som känner så här, men då får jag vara en hemsk människa för jag har lika mycket rätt till mina känslor som du har till dina även om jag respekterar att du tycker annorlunda