Underbara tonåringar.

Var häromdagen och träffade mina brorsbarn i Köpenhamn, de är 10 och 16. Tidigare har jag bott inneboende hos en vän och levt med tonåringar dagligen, då tänkte jag inte på det så mycket, men när jag träffade mina brorsbarn slog det mig hur otroligt mycket jag saknar att ha tonåringar omkring mig.

Jag tänker ABSOLUT inte skaffa barn det är inte det jag saknar, utan deras otroligt positiva syn på tillvaron. Det finns inga begränsningar, allt är möjligt även om de kanske kan se att de kan vara besvärligt, så är det så självklart att de fixar det. Det finns inga om och men, livet är självklart, och de är i centrum av sin värld. Folk brukar säga att tonåringar är egoistiska och visst är de det, de är centrumet i sitt universum. När de väl drabbas av kärlekssorger eller annat som går emot dem så har ingen någonsin lidit så som de, men det brukar gå över lika fort som det drabbar dem, för de lever här och nu.

Visst finns det tonåringar som har problem som mår mycket dåligt, det är dock inte dem jag menar här. Jag vet att jag generaliserar men låt mig göra det, jag utgår från mina erfarenheter av dessa halvvuxna människor. Jag tror att vi har mycket att lära av dem. Om vi hade blivit lite mindre förnuftiga och lärt oss att leva lite mer här och nu, då hade vi kanske gjort livet enklare och rikare på upplevelser. Om vi lärt oss att sätta oss själva i främsta rummet så hade vi kanske sluppit bli utbrända eller trampade på. Då hade vi kanske blivit bättre på att ta hand om oss själva och varandra. Om vi inte hade låtit våra erfarenheter göra att vi tvekar och inte tar chanser någon gång ibland, hade vi kanske haft lite roligare och lite galnare liv. Å ärligt talat hade det gjort något?

Visst ska vi ta ansvar för det vi gör, men frågan är om vi kanske ibland tar lite för mycket ansvar. Livet är fullt av krav som vi tycker oss vara tvungna att uppfylla för att alla andra runt omkring ska vara nöjda. Tonåringar har också krav på sig men de gör lite som de själva vill och struntar i alla andra. Jag säger inte att vi ska strunta i alla krav, men lära oss att ibland strunta i dem. Lära oss att prioritera vad som egentligen är viktigt för oss SJÄLVA, istället för att fundera så mycket över vad andra runtomkring tycker att vi borde göra.


Om vi ibland struntar i kraven och gör bara det vi vill så tror jag vi alla kan få ett så mycket rikare liv, för i slutändan är det ju inte de krav vi uppfyller som utgör våra liv, utan de upplevelser vi haft under livets gång.