Tiden är en illusion.... Har hört att någon klok människa en gång skrivit det, kan inte minnas vem det var som skrev det, antar att det är fler än en, men ingen nämnd ingen glömd. Påstående har i alla fall stämt väldigt väl på dagen idag. Den har känts som evigheters evigheter. Klockan är nu snart halv sju på kvällen och det känns som jag varit vaken i 26 timmar minst!
Jag har inte tråkigt och har inte hunnit med en massa, tiden känns bara lång. Jag är trött och ändå rastlös, känner förkylningen komma krypande och vill mest krypa ner under täcket och tycka synd om mig själv. Vet inte riktigt vad det är med mig idag, känner inte för någonting alls, bara vara, eller inte ens det. Vill bara att dagen ska ta slut, så jag kan öppna en ny och bättre morgondag. Denna dagen har visserligen inte varit dålig, men den har gått otroligt långsamt, tiden brukar annars bara flyga förbi.
Egentligen borde man kanske ta chansen och få en massa gjort en lång dag som denna, men neee känner inte för det. Hur som helst så ville jag bara konstatera att tiden verkligen är en illusion, vissa gånger känns en timme som en evighet andra gånger som ett ögonblick, alltså beror allt på perspektivet på tiden just där o då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar