Min sorg - Ni trampar på min barndom

Många jublar, andra hånar själv känner jag bara sorg. Ingen ilska eller irritation bara sorg. Jag har försökt att förstå och kanske gör jag det egentligen men rädslan och sorgen har för första gången tagit över.

Verkligheten är att Sverigedemokraterna är det tredje största partiet i Sverige. I det land jag föddes i, växte upp i och fostrades till att tänka själv. Hemmet präglades av en öppenhet vad gällde åsiktet förutsatt att de var demokratiska och rättvisa.

Min barndom präglades stark av att växa upp i en by med lika många flyktingarna som invånare. Naturligtvis skedde missförstånd och allt var inte alltid en glittrande värld. Men det arbetades aktivt från alla håll att ta del av olika kulturer och lära sig förstå och respektera varandra. I grunden var vi bara barn och hade samma dröm om framtiden, att få bli vuxna. Sport och lekar på skolgården förenade oss. Några av flyktingarna gifte in sig i familjer och blev högt älskade svärsöner. Min  barndom präglades av trygghet, möten med olika kulturet och språk men framförallt av gemenskap.

Värderingarna jag bar med mig genom livet var att alla människor har ett inneboende värde. Något som gör att vi alla, kanske inte är precis likadana, men vi är värda lika mycket. Därför så ska vi hjälpa behövande så mycket vi kan oavsett om han eller hon  kommer från ett annat land. Där föddes mitt brinnande imtresse för mänskliga rättighetet och dess förverkligade i hela samhället.

Idag när människor skriver att det är deras demokratiska rättighet att rösta på vad och vilka de behagar blir jag ledsen och lite uppgiven. Om demokratin är så viktig varför väljer ni då ett parti som saknar grundläggande fri- och mänskliga rättigheter,  ett parti som saknar grunden för en fungerande demokrati?
Varje röst känns som en stor känga som stampar på min barndom. En känga som sakta smular sönder det jag trodde på och såg som given sanning. Kanske skulle jag bara vakna?

Men oavsett hur stor sorgen känns just nu så kommer jag aldrig sluta att kämpa för det jag tror på. För den ideologi som grundades i min barndom. Jag kommer fortsätta kämpa för allas lika värde och allas rätt att leva ett fullgott liv oavsett var de väljer att leva det.

Så trampa ni, barndomens minnen kan ni aldrig ta ifrån mig och tack vare dem kommer jag kämpa för att jag vet att det finns ett annart alternativ som fungerar.

Jag ska bara sörja färdigt och samla mig sen ska jag kämpa, bemöta alla kommentarer, lyssna, försöka förstå och föreslå andra bättre lösningar än Jimmie Åkessons fascistiska, nationalistiska och odemodemokratiska till synes enkla alternativ.