Lyssna istället för att visa fingret

Första vardagen efter valet och valrörelsen. En valrörelse där mitt flöde på sociala medier och samtal med vänner främst präglats av diskussioner kring rasism och Sverigedemokraterna. Från själva valvakan är det ett minne som ständigt flimrar förbi på näthinnan, Jimmie Åkesson håller sitt "segertal" samtidigt visas det bilder från Vänsterpartiets valvaka, människor står upp och skanderar "inga rasister på våra gator". Det är väl okej men det som stör bilden är att vuxna människor står och visar fingret mot TV-skärmen där talet visas, det känns inte okej.

Sverigedemokraterna är Sveriges tredje största parti och jag anser, som ni nog redan vet, att Sverigedemokraterna är ett i grunden odemokratiskt och rasistiskt parti som inte står för mänskliga fri- och rättigheter.Men vad jag tycker om partiets värdegrunder har just nu väldigt liten betydelse eftersom en stor del av det svenska folket har valt att rösta på dem. Är då alla deras väljare rasister och mot demokrati, det tror jag knappast, eller vill inte tro.  Jag försöker därför förstå och hitta förklaringar till valresultatet bortom rasismen.

Jag tror att bilden av vuxna människor som står och visar Jimmie Åkesson fingret säger mycket om varför så många röstat på Sverigedemokraterna. Dels tror jag att många väljare idag saknar en politisk värdegrund (ska inte gå in på detaljer eller teorier) vilket i korthet innebär att de inte känner sig bundna att rösta på ett socialistiskt eller borgerligt parti. De röstar på dem som i den valrörelsen bäst lyckas med att förmedla ett löfte om en politik som passar behovet hos väljarna för stunden. I förra valet hade Moderaterna och Alliansen lyckats bromsa och hantera den ekonomiska krisen och lovade arbeten, skattesänkningar och välfärd. Människor trodde på det och röstade på dem. I det här valet röstade en stor del av samma personer på Sverigedemokraterna istället. Många av dem, tror jag, känner en oro och rädsla inför framtiden. De upplever att jobben blivit färre, brotten blivit fler, köerna till sjukvården blivit längre, bostadsbristen större, att skolan blivit allt sämre och framförallt att ingen tar deras oro på allvar. Missnöjet med de styrande växer sig allt större och framförallt känner många att ingen lyssnar på dem.

När någonting fungerar dåligt eller inte alls så är en naturlig reaktion att försöka hitta felet och åtgärda det. Allra helst vill vi människor hitta enkla lösningar på problemet, Jimmie Åkesson och hans Sverigedemokrater presenterade en sådan. Han presenterade inte bara en lösning, han fick människor att uppleva att han lyssnade på dem och tog deras oro på allvar. En stor del av väljarna befinner sig rent fysiskt långt ifrån det politikens centrum och upplever nog många gånger att de inte prioriteras eller överhuvudtaget syns och hörs. Det är här alla andra partier verkar ha misslyckats. Istället för att lyssna på människor och ställa sig ödmjuka inför deras oro för framtiden och fråga sig varför de kan tänka sig att rösta på Sverigedemokraterna har man gett dem fingret och skanderat rasist. Politikerföraktet växer sig därmed allt större och väljarna distanserar sig allt mer från den politikerelit som finns inom blocken och i politikens centrum.

Jag försöker inte på något vis försvara Sverigedemokraterna eller deras politik, snarare hitta en förklaring på varför så många människor väljer att rösta på dem. För att kunna förändra måste man förstå. För att Sverige återigen ska bli ett land där alla människor är lika värda, där mänskliga rättigheter är viktiga och där alla människor kan känna sig trygga  krävs det en förändring. Istället för ett populistiskt parti behövs demokrati, ekonomisk- och social trygghet och politiker som lyssnar på sina väljare istället för att visa dem fingret.