Frustration ingen ursäkt.

Frustration och ilska eller är det bara en ursäkt? Jag försöker verkligen förstå hur någon kan försvara brända bilar, krossade fönster, flygande gatstenar med frustration och ilska.
Är det ett sådant samhälle vi vill ha, där alla låter sin ilska styra? Ett samhälle där frustrationen tar sig sådana uttryck att vi förstör andras egendom, där människor inte vågar gå ut för att de riskerar sina liv, eller åtminstone sin hälsa.

Kan allt förklaras med frustration? Ett barn som sitter i sandlådan och slår ett annat barn i huvudet med en leksak ska vi bara se bort och säga att barnet var frustrerat det gör inget. Att det andra barnet fick lindrigare skador och blöder från huvudet gör ju inget, det stackars barnet var ju frustrerat och ilsket. Är det inte snart tid att sluta curla våra barn, våra ungdomar och våra vuxna i samhället.
Jag förstår att det ifrågasätts om polisens dödsskjutningen var rätt och nödvändig, jag förstår att det är frustrerande att alltid bli ifrågasatt för att man har en mörkare hudfärg, bära slöja, bryter, kommer från förorten eller vad det än må vara. Jag förstår att det är fruktansvärt  när pengarna inte ens räcker till det nödvändigaste och att man sedan får höra att vi bor i ett välfärdsland. Jag förstår att det är frustrerande när barnen inte får arbetsro i skolan eller ens böcker. Jag förstår att det är skrämmande att inte se sig ha någon framtid.

Vem bär då ansvaret, du, jag, dem, politikerna, samhället? Oavsett vad svaret är på den frågan så förklarar det inte eller ger någon rätt att bruka våld gentemot andra människor för att visa sin ilska och frustration över det orättvisa. För att kasta gatstenar på polis och brandkår är att kasta dem på representanter för dig och mig. Oavsett vad vi tycker om polisen så är de representanter för oss, för samhället för demokratin. De finns för att upprätthålla de lagar som politikerna som är valda av oss beslutar om. Att det finns poliser som begår fel, eller att vissa anser dem vara trakasserande, våldsamma och korrupta må så vara men att kasta gatstenar på poliser som gör sitt jobb är våld och oacceptabelt.

Det måste finnas andra sätt att uppmärksamma problemen. Till exempel har vi meddelarfrihet, pressfrihet, åsiktsfrihet, rösträtt och demonstrationsfrihet. Varför inte utnyttja dessa friheter istället? Visserligen får upploppen uppmärksamhet, men är det de rätta frågorna som hamnar i fokus? Talar vi mer om integration,  barnfattigdom, utbildning, arbetslöshet, hopplöshet och utsatthet? Ökar viljan att hjälpa andra när man får en gatsten i huvudet? Ökar gemenskapen i förorten när grannbarnen tänder eld på din bil? Jag skulle inte tro det. Snarare ökar antipatin och även om det inte är barn till invandrare utan kanske "vanliga Svensson" som utför detta så får Sverige Demokraterna ökat stöd och invandrarfientligheten ökar. Att sedan skylla på ilska och frustration och försöka få det hela att låta som ett slags uttryck för förtryck är för mig helt ofattbart.

För mig är alla former av våldsanvändning ett hot mot demokratin och att  kasta sten är våld och vandalism oavsett om det är fotbollssupportrar, demonstranter eller frustrerade tonåringar som kastar på polis, bussar, brandbilar eller skyltfönster.