Tjuvar och lermask

Ikväll har Wille och jag varit ensamma hemma. Lyxade till kvällen med ansiktsmask (A håller alltid på att skratta ihjäl sig åt mig). Står på badrummet och ska börja tvätta bort ansiktsmasken när Wille plötsligt börjar morra och ger ifrån sig ett dovt voff. Han skäller aldrig!!

Jag blir dock inte särskilt orolig, misstänker en katt på altanen eller nåt. Stegar fram till altandörren och där ute står en man. Ser något påverkad ut men i min irritation slänger jag upp altandörren och frågar vad han gör här? Han tittar upp på mig och flämtar fram något om att han gick fel, han skulle hem. Smått kaxig säger jag att då har du gått väldigt fel eftersom jag är helt säker på att du inte bor här på gården. Så ta och palla dig ut härifrån innan jag ringer polisen. Ska jag följa dig till grinden eller? Han ser smått skräckslagen ut, mumlar fram en ursäkt och lommar iväg. Jag ropar efter honom att jag nog kommer lyssna o hålla koll så han verkligen försvunnit från gården.

Under hela episoden hade jag inte vett att vara rädd, trodde det var Willes morrande som skrämde honom, fastän han tystnat för längesedan. Då slår det mig, tur han inte fick en hjärtattack, tänk er själva där kommer jag utstormande i morgonrock med håret i knut mitt på huvudet och en krackelerande lermask i hela ansiktet när han tror att han ska lyckas stjäla, ja vad egentligen? Willes Garfield och en trägårdsspade var vad som erbjöds. Visserligen stod fönstret öppet, han kanske trodde sig kunna gå in i lägenheten den vägen? Tror i alla fall jag skrämt bort han för en tid framöver, för vem vill möta det gapande lermaskmonstret igen.

Så mina vänner en bra vakthund och lite lermask är allt som behövs för att skydda hemmet mot tjuvar!