Ofta tänker jag på hur lyckligt lottad jag är. En av anledningarna till min lycka är min hund, Wille. Visserligen gör han mig gråhårig i förtid men det goda överväger alla hans bus.
Hans kärlek är självklar samtidigt som han är totalt utlämnad till oss. Vi bestämmer när, vad och hur mycket han får äta, när han kommer ut och i princip allt annat som rör hans lurviga lilla person.
Vissa stunder och dagar när tiden inte riktigt räcker till får han samma tråkiga promenader som alltid. Då gnager samvetet en smula, vill ju ge han det bästa alltid. Vi försöker verkligen göra det bästa vi förmår ändå funderar jag ibland på om han verkligen är lycklig. Om han önskar något mer?
Efter att Olga försvann har vi lekt mer med han på hundars vis ( Tack E för tipset) för att han ska få vara lite lyckligare. Han får all uppmärksamhet nu, vilket han nog tycker är på gott och ont.
Träningen har fått hållas till inomhus grejer typ öppna lådor, hitta saker o.s.v. Sådant jag orkat med men han har varit sysselsatt! Nu börjar min ork återvända och suget att träna med Wille är mer och mer påtagligt. Han har potential om än lite väl ivrig, men vad gör det. Vi satsar inte på att bli stjärnor bara att ha kul. Funderar på rallylydnad, det passar nog han och mig. Jag kan behöva lära mig att allt inte ska vara perfekt alltid.
Så efter ett litet försvarstal där jag påpekat att vi också ibland gör mindre än vi borde med Wille så kommer min frustration här:
Hur fan tänker folk? Varför skaffa hund om man inte har något intresse av att göra det bästa för hunden. Det är ingen liten gullig tuss som funkar som accessoar. Inte heller en nallebjörn som du kan förvänta dig ska beundra dig hela dagarna. Det är en levande varelse som behöver trygghet och kärlek. Motion och uppfostran (tror hunden är lika nöjd ändå men den kan det DU lär den).
Hunden i din ägo är helt utlämnad till din välvillighet att tillgodose dens behov. Blir hunden sjuk, behöver den vård. Det kostar men det är din plikt och ditt ansvar att se till att du har råd.
Hur människor kan skaffa hund, något djur övrhuvudtaget (o barn) utan att ha ett genuint intresse av att se till deras bästa alltid, övergår mitt förstånd. Kom inte och påstå att det var jobbigare än du trodde, om det nu är det så var du dåligt förberedd och tydligen inte påläst. Ta då ditt ansvar och hitta ett nytt hem till hunden. Skyll inte ifrån dig och framförallt låt inte hunden lida för att du inte visste vilket ansvar du tog på dig!
Glöm aldrig att din hund är en spegling av dig. ( Guuud vad jag är ouppfostrad ;-) )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar