Monster

Frustrerad vill så mycket orkar så lite. Just idag verkar livskvaliteten ligga på noll. Det är ju inte riktigt sant men det känns så.

Jag vill leva, göra en massa saker, skratta och gå vidare. Jag känner mig färdig med detta nu, känner inte för att vara sjuk längre. Om jag bara kunde bestämma själv hade jag bett all vätska i hjärnan dra åt helvete o lämna mig ifred. Jag har försökt men det funkar inte.

Synen är inte lika dimmig längre istället försvinner den helt, inte särskilt uppmuntrande. Jag har ökat medicindosen och biverkningarna är precis lika kul denna gången som när jag började med den, de försvinner dock om några dagar och hänger inte med hela dagen så det är positivt. Se där jag kan vara lite positiv.

Mest handlar det om frustration att vilja en massa men inte orka. Visst jag kan bita ihop och bara göra men målet är ju att bli bättre och vägen dit är vila. Å huvudvärken som är resultatet av att göra en massa är inte riktigt värt det, även om jag funderar på det ibland.

Äsch det som är problemet är att jag känner mig som ett gnälligt litet monster idag. Jag avskyr verkligen folk som gnäller om allt och nu är jag precis sån som jag inte vill vara.

Men jag ska bara pipa färdigt, tar nog några timmar till. Sen tänker jag ta mig i kragen och glädjas åt allt som är bra. För jag vägrar bli ett permanent gnälligt litet monster.