Alla känner vi dem de där människorna som alltid är negativa till precis allt, skiner solen så sticker den i ögonen, resan till Thailand var för lång, det fattades salt i maten, vintern är för kall, sommaren för varm, ingenting är någonsin bra, det finns alltid ett litet moln på deras himmel.
Det hemska är att det är så lätt att bli smittad av denna negativa "anda" utan att man ens själv märker det kommer den smygande och plötsligt är man själv bitter och negativ, finner alltid något fel, istället för att vara tacksam och glad. Saker och ting är sällan perfekta och det är inte svårt att hitta små fel, men frågan som vi måste ställa oss är om de där små sakerna som inte är "helt rätt" ska få överta våra liv?
Jag tror att det handlar om att ta ett beslut att inte låta det negativa ta plats i våra liv, att inte ständigt leta efter fel, att inte låta sig påverkas av andras negativa attityd till livet. Att besluta sig för att saker och ting är bra fastän de kanske inte är helt perfekta, att inte låta sanden i kaffet o mackan förstöra upplevelsen av en fika på stranden.
Jag gör medvetna val och försöker undvika negativa människor, försöker att se det positiva i allt och inte låta det som är mindre bra förstöra min dag eller min upplevelse. Jag försöker att medvetet varje dag bestämma mig för att dagen idag är en bra dag och tänka på allt jag har som jag är tacksam för och att jag faktiskt förtjänar allt det. När världen står och faller omkring mig försöker jag skratta åt eländet och finna de små ljusglimtarna och tro mig de finns där.
Precis som alla andra har jag en dålig dag, en dag då allt bara är fel, då jag helst bara vill skrika och slå hårt på något. Dagar då jag är irriterad på allt och alla, men de är färre nu än tidigare, men istället för att stanna kvar i det negativa och låta "de där dagarna" spegla mitt liv och mig, jag vidare och ser dem inte som något misslyckande de är bara mindre bra dagar som varit. Liksom alla andra har jag mina svaga ögonblick, men de utgör inte hela min person utan bara en liten del av den jag är och med medvetna val så hoppas jag att den största delen av mig och min person snart ska vara "hon den glada". Jag är inte riktigt där än men snart, mycket snart.




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar