Jag hade inte tänkt mig det här. Trodde inte jag hade tid eller plats i mitt liv för att bli förälskad. trodde mig inte kunna bli det ens, men ack så fel jag hade!!
Är så där galet himlastormande förälskad, hade ingen aning om att jag kunde bli så galen? Allt som verkade klart och logiskt tidigare existerar inte längre. Jag skulle aldrig kasta mig in i något, aldrig sakna, längta, eller fjanta runt som man ser andra förälskade par göra. Löjligt ju!!
Oj vad fel jag hade, och för en gångs skull känns det underbart att ha fel.
Rädslorna finns där fortfarande, tänk om det går fel, tänk om jag släpper taget och allt bara försvinner? Tänk om det bara är en illusion? Men den där lilla rösten som tjatar där bak i huvudet blir tystare för var dag som går....
För egentligen vad spelar det för roll? Ett krossat hjärta överlever man, allt kan hända finns inga garantier för något alls här i livet. Känns som jag kastar mig ut för ett stup, den hisnande känslan är helt galet skön. Adrenalinet flödar och jag hoppas på att hålla mig svävande länge, länge.
Har nog aldrig kännt mig så lycklig, på så rätt plats i livet, som nu. Aldrig kännt mig så omtyckt och ärligt uppskattad, inte bara utav honom utan av mina vänner också. Plötsligt kan jag ta åt mig allt som sägs och faktiskt tro på att de menar det.
Livet är bara helt fantastiskt =)
Å som en älskad vän brukar säga; några frågor på det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar