Det är lätt att bara se till sig själv och sin egen bekvämlighet. I spåren av tågstrejken hörs det mycket gnäll om hur besvärligt och svårt mångas liv blir när tågen inte går. Visst är det besvärligt och visst tar allt längre tid men det är det som är tanken. Det ska märkas och kännas att en viktig samhällsfunktion står stilla.
Jag gnäller ibland (ganska ofta) på tågen men inser samtidigt att personalen ombord gör vad de kan. Det är inte de som dragit ner kontaktkedningar eller sett till att det är för trångt på spåren. Istället har region Skåne och de politiker vi valt bestämt att billigast möjliga alternativ ska sköta trafiken. Visserligen vill jag att mina skattepengar ska förvaltas väl men inte på bekostnad av att andra människor ska få orimliga arvetsvillkor.
Billigast är inte alltid bäst. Det måste finnas med en rimlighetsfaktor i upphandlingarna av olika samhällsfunktioner. En faktor som avgör om det överhuvudtaget går att bedriva verksamhet med den prissättningen. Först ut är tågen men skulle de förlora den här kampen kan ni vara säkra på att arbersvillkoren kommer försämras för många fler.
Jag gissar att vården är först ut. Timanställningar är vanligt inom vården och i många år har man kämpat mot delade turer utan att lyckas helt. Om det då anses rimligt att tågpersonal ska arbeta utan trygghet på tider fördelade lite hur som under dygnet kommer samma krav ställas på andra arbetstagare.
I grund och botten handlar det om att det ska gå att leva på eb heltidslön. Det ska även finnas möjlighet att ha en fritid som inte pressas in på några timmars ledig tid mellan arbetspassen. Det ska finnas en chans att tro och lita på att en tillsvidareanställning är just det och inte något som kan sägas upp med hänvisning till att söka en timanställning istället. En anställningsform utan trygghet i form av inkomstgaranti eller sjukersättning.
Så gnäll gärna på att tågen inte går men rikta ilskan mot politiker och arbetsgivare. De strejkande strejkar för alla oss som är anställda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar