Saknad

Med mörkret kommer tankarna, saknaden och sorgen. En sorg över att vi inte ses mer, att aldrig få hålla din hand, se ditt ansikte lysa upp av skratt.
Med mörkret kommer också alla minnen. De roliga stunderna vi haft, de vardagliga och självklara tingen vi tog förgivna.
En del av sorgen är alla de ting du nu inte delar med oss. Så ofta tänker jag på något jag vill berätta eller vis för dig. Jag säget det ändå tyst för mig själv i tanken och hör din röst om jag blundar kan jag se ditt leende åt den där bilden av den röda katten.
Jag känner dig så väl, du har så länge varit en viktig del av mitt liv, vill så gärna ha dig kvar men din tid hos oss var nu slut.
Att sakna dig visar mig så tydligt vad som är viktigt i livet. Saker o så kan ersättas men när människor försvinner är det enda vi har kvar minnena, djupt förankrade inom oss. Förankrade av den kärlek och glädje du gav.
Att leva och älska medan tiden finns, att visa omtanke och skratta ofta tilsammans det är saker som lever kvar även när människan inte gör det.

Tack för alla skratt, all din kärlek och omtanke. Tack för allt du gav <3