Helgen har varit härlig! Sorgen och saknaden finns här såklart hela tiden men det är lite lättare att le åt alla roliga minnen. I själ och hjärta vet jag att vi tog rätt beslut, det var den sista gåvan vi kunde ge till Olga.
I lördags njöt jag av att göra ingenting, utan minsta lilla dåliga samvete. Bara det är stort, ett enormt framsteg för mig personligen. Söndagen ägnade vi åt en promenad i Råådalen. Andades natur och njöt av se en galen rusande Wille bland alla vitsippor. Underbart!
Det blir nog mycket om sorg och Olga här blandat med positiva glada saker i samma inlägg, för så är jag just nu. Det är mitt sätt att bearbeta saknaden, det får ni leva med. Jag försöker vara positiv och glad men tårarna är också en del av livet.
Jag är så tacksam för att vi har Wille och att jag har världens mest förstående man. Som förstår varför jag plötsligt börjar tokgråta när jag hör glassbilen ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar