Deppig dag

Dagen idag är grå och trist. Inte bara utanför fönstret, här inne är det tomt så himla tomt. Saknar min Olgis.

Försöker hitta styrka och motivation att plugga till tentan i morgon men saknaden gör hjärnan till en enda grå oformlig massa utan minsta möjlighet för tankar att ta sig fram.

Någonstans utanför vet jag att det var det bästa. Olga förtjänade alltid det bästa och smärta var inget alternativ.

Det logiska överskuggas av känslor. Det egoistiska hjärtat gråter bittra tårar över en älskad som lämnat oss kvar.
Varför var din tid slut?
Minnena framkallar ännu,
fler tårar än skratt.
Glädjen över åren vi fick tilsammans skyms ännu,
av smärtan att de inte blir fler.
Du min älskade vän ska ju vara här och dela livet med oss så som du alltid gjort.
Jag kommer alltid älska dig,
min finaste och trognaste vän <3