Projekt fredagsstädning är påbörjat men herreguud så ynklig jag är. Doktorn sa visserligen att det dröjer några veckor tills du kan dammsuga och liknande. Nu har det gått tre veckor sedan operationen, det är väl några?
Inte tillräckligt många tydligen, viftat runt lite med dammsugaren och nu känns det som jag åkt karusell, sprungit maraton och gått en boxningmatch. Rent löjligt så patetisk man kan bli. Detta kräver ett enormt tålamod vilket jag inte är utrustad med. Antar att jag lär mig allt eftersom, jag ligger inte ner o skriker utan skrattar istället åt den patetiska figur är.
Ibland blir jag livrädd för att det inte kommer bli bättre än så här. Det vägrar jag gå med på och tänker inte fastna i de tankarna. De kommer bli bättre, jag har bevis bestående av varje dag med små framsteg. Visst kommer det bakslag också men de dåliga dagarna är inte lika dåliga längre så det kommer bli bra.
Jag måste tro på att det blir bättre och att det en gång kommer bli bra utan symptom. På måndag ska jag till skolan och det om något är en seger och ett stort steg mot den friska Lotta med alldeles eget avloppssystem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar