När jag växte upp bodde vi långt från den biologiska släkten och även om jag saknade farmor, farfar och så
många andra så gjorde det egentligen inte mig så mycket. För jag kände
aldrig att jag inte hade någon nära släkt för där fanns så många andra
runtomkring som fyllde deras platser. Kompisar far- och morföräldrar
behandlade mig som ett av barnbarnen. Andra nära vänner till familjen
kändes som släktingar och behandlade mig
som en i familjen. Det var inte fråga om blodsband utan om tillhörighet
och jag hörde till. Jag hade en underbar barndom mycket tack vare alla
er.
Så detta julkort är till er. Alla ni som fanns där i min hemby Svappavaara.
Jag är
tacksam för värmen
och välkomnandet som
fanns i alla hem.
Jag är
tacksam för godheten
och tålamodet som
de vuxna visade
Jag är
tacksam för minnena
och den barndom
ni gav mig
Jag är
tacksam för vännerna
och galenskaperna
vi gjorde ihop
Jag är
tacksam för gemenskapen
och styrkan
ni oss lärt
Jag är
tacksam för privilegiet
att få växa upp i
Svappavaara.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar