Unik som alla andra

Idag insåg jag ännu en sak med mig själv, jag har utvecklats eller har jag blivit vuxen, det kvittar jag är nöjd med resultatet.

Så här är det, förr så var det väldigt viktigt för mig att vara jag, att inte vara riktigt som alla andra, gå mina egna vägar, göra saker på mitt eget sätt, folk fick tycka som de ville. Samtidigt ville jag så innerligt gärna passa in, jag ville bli sedd, ville att människor skulle acceptera mig för den jag är, ständigt utmanande för att testa om de verkligen tyckte om mig.

Jag vill fortfarande bli omtyckt, det tror jag alla vill, men det är inte längre lika viktigt att vara unik. Jag har inget behov att "sticka ut" eller passa in, alla är unika så också jag. Ingen människa är riktigt den andra lik, vi har våra sociala koder som vi lever efter och följer man dem någorlunda så passar man in. Om jag tycker som alla andra eller gör det som alla andra gör är det numera okay, jag är ändå jag. För jag gör inte längre saker för att passa in, var omtyckt eller "sticka ut", jag gör dem för att jag vill.

Jag är snäll och hjälpsam för att jag vill och kan. Om jag diskuterar gör jag det för att det är något som betyder något för mig inte för att jag måste ha rätt. Mina åsikter kan förändras även om jag är fruktansvärt envis, men jag håller inte fast vid en åsikt bara för att. Det betyder fortfarande mycket för mig att förverkliga mina drömmar men på sistone har drömmarna börjat förändras. Förr var det viktigt att nå någon form av status för att visa att jag kan, nu känns inte det där så viktigt längre, faktum är att bara jag är nöjd och glad så har jag nått framgång i mitt liv. Att ha nära och äkta vänner, att ha rena o hela kläder, att äta sig mätt varje dag, att ha ett hem som känns som ett hem och framförallt en varm och trygg famn att krypa in när jag behöver det som mest det är framgång för mig. Det är ett rikt liv, ett liv värt att leva.

Om jag gör det alla andra gör eller om jag gör det på mitt eget sätt spelar inte så stor roll för mig. Jag är ändå jag för jag kan inte vara någon annan. It´s my way or the highway finns inte längre. Livet handlar lika mycket om att gå sina egna vägar som att anpassa sig. Att anpassa sig efter andra människors behöver inte betyda att jag fullständigt ger upp mitt jag. Jag anpassar mig när det behövs men ser också till att andra ibland får anpassa sig till mig. Framförallt tror jag på att vara snäll och visa respekt, att försöka sätta sig in i andra människors situation och tankesätt, inte döma någon och acceptera både mina och andras brister.

Jag är inte längre rädd för att vara som alla andra, för alla är vi vårt unika värde. Jag är inte heller rädd för att inte passa in för jag vet att det finns många som tycker om mig precis som jag är. Tack för att ni finns!