Efter att allt lugnat ner sig någorlunda var det tid att föna håret, plötsligt ger fönen ifrån sig ett mystiskt väsande ljud och det börjar ryka från alla håll o kanter, jag var helt säker på att mitt hår höll på att brinna upp, i samma stund började naturligtvis brandvarnaren att tjuta vilket framkallade att Wille började skälla och eftersom han skäller så började Olga skälla. Jag hann dock konstatera att varken håret eller fönen brann så då var det bara att försöka få stopp på brandvarnaren och det är ju himla lätt när den sitter i taket och jag inte ens är 160 cm lång, men slutet gott allting gott, inget brann upp och hårfönen har fått en värdig begravning.
Ja slutet på dagen var det ju såklart inte, nu är det tid att åka till skolan, lite smått börjar det hela med att tåget inte går från samma spår som det brukar, men det kan jag leva med, sjukt mycket folk som alltid på tåget men tack vare att min bästaste Kamikaze är med så får vi naturligtvis sittplatser. Klockan tickar å några minuter efter ordinarie avgångstid medddelar man på tåget att det inte kommer stanna i Landskrona på grund av signalfel. Alltså ska alla stackare som skulle dit stiga av tåget vilket betyder ytterligare några minuters försening. Äntligen tuffar vi iväg men lyckan varar bara i någon minut då tåget plötsligt stannar igen, då ska lokföraren av och hämta en ny färdplan eller nåt?? Ännu mera försenade.... Paniken börjar komma krypande inser att chansen att vi hinner ner till föreläsningen är microskopisk....Det är viktigt föreläsning idag, det är information inför TENTAN! Nåja några minuters försening kan vi väl leva med.
Sakta tuffar vi fram och plötsligt står vi stilla igen ska invänta ett mötande tåg, nu skulle vi vara framme i Malmö så vid det här laget har jag i princip gett upp. Väl framme i Lund så närmar sig slutdestinationen, då får vi meddelande om att det fattas en lokförare till vårt tåg, vi byter tåg efter en massa dividerande fram och tilbaks, äntligen kommer vi fram till Malmö bara 50 minuter senare än tänkt. Med andan i halsen smyger vi in i föreläsningssalen (ha som om inte alla både såg o hörde oss) och har naturligtvis missat ALLT viktigt. Tur man har snälla klasskompisar som delar med sig av anteckningar och info!Kvällen blev dock trevlig med ett glas rosè och god mat på Brooklyn, det tyckte jag att jag hade förtjänat. Nu siktar jag mot kudden och en ny bättre dag.


hahahahahha bästaste kamikaze :) <3
SvaraRadera