Goda skratt i veckan.

Det har varit en märklig vecka, den är visserligen inte slut ännu men jag måste dela med mig av lite som hänt och människor jag mött.

I tisdags hade vi turen med oss, A hittade en spis på blocket för 350 kr, den såg ok ut på bilden men man vet ju aldrig. Vi chansade och åkte till Landskrona på vinst o förlust, den hade glashäll så mycket visste vi men frågan var i vilket skick den  var egentligen, hällen syntes väldigt dåligt på bilden, men allt var bättre än vår gamla ugn som lät som en skördetröska och värmen kunde slå på en si så där 100 grader. Kom på plats och spisen såg faktiskt helt okay ut, vilken lycka, o när vi kom hem upptäckte vi att den till och med hade med varmluftsugn. Rena rama kapet alltså, ibland har man verkligen tur.

På väg hem med spisen stannade vi och skulle hämta ut ett paket, jag anade oråd när jag kom fram till kassan och kön var hur lång som helst. Längst fram i kön stod en man i 60-års åldern och skulle skicka ett paket till Norge. Han fick veta att frakten var 340 kr alltså skulle det x antal 40 kr frimärken på men nä tro inte att det ska gå så lätt, han skulle absolut ha 6 kronors frimärken på paketet. Den snälla killen i kassan försökte förklara att det blir en himla massa frimärken men mannen gav sig inte så tillslut fick han 6 häften med frimärken och fick veta att alla utom tre skulle på paketet.

Han klistrade på ca 10 frimärken sedan undrade han om det räckte, killen i kassan sa att nä alla utom tre ska på paketet. Så fortsatte mannen och han skulle ha killen att räkna alla frimärken varje gång efter att han satt på några till. Jag erkänner att jag faktiskt trodde det var dolda kameran eller nåt, men icke. Mannen var helt sann, han hade gett sig den på att det skulle vara 6 kr frimärken på paketet och efter en kvart ungefär hade han fått dit alla frimärken 57 st, gissa hur paketet såg ut! Innan han går så ska de räkna alla frimärken igen och kolla kvittot för kan det verkligen stämma att han köpt 6 häften med frimärken.

Jag kunde inte ens bli irriterad utan stod där och skrattade för mig själv och tyckte verkligen synd om killen i kassan som gjorde sitt bästa med telefon som ringde, kunder i kön, posten som skulle hämta post och samtidigt räkna dessa eviga frimärken. Tror aldrig han glömmer den dagen på jobbet. Innan mannen med sina frimärken äntligen gick så påpekade han att han verkligen hoppas paketet kommer fram i morgon, detta var strax efter 18, för vanliga affärer som inte är utbildade i posthantering borde ju inte få ha post. I vanliga fall hade jag exploderat, den stackars killen i kassan hade verkligen gjort sitt bästa för att hjälpa honom och får det till tack, men jag höll god min och kunde inte annat än skratta för mig själv åt den totalt obstinata mannen med alla sina frimärken, han förgyllde min dag på något underligt vis.

Nästa lustiga människa såg jag på väg hem från jobbet idag. Det var halv storm med isregn, ni som inte upplevt det kan jag bara säga att det är fruktansvärt och vidrigt kallt. Jag står där i busskuren och försöker stå i mesta möjliga lä tacksam för att jag kom ihåg både vantar och halsduk i morse. Huvan på jackan är uppdragen med minsta möjliga springa för att kika ut, å där kommer han, mannen som joggar. Han joggar inte bara i detta odrägliga väder han ler också, å som om det inte var nog så hade han shorts på sig. Inte nog med att jag får ångest över hans hurtighet och förmåga att le när han joggar, han är klädd för en ljum vårdag medan jag ser ut som en halvt ihjälfrusen eskimå, frågan är om han eller jag är galen? Jag överlevde kylan och väntan på tåget för skrattet bubblade upp inom mig varje gång jag tänkte på denna galna uppenbarelse i isregnet en helt vanlig torsdag.