Så kan det gå när man inte tänker

Jag har funderat länge på att börja med yoga, lugna rörelser som verkligen sträcker ut musklerna samtidigt som man får lite ro i sinnet. Det som talat emot är just att det är så lugnt, har inte haft ro att vara så stilla. Men så i går gjorde jag slag i saken, kollade vad staden hade att erbjuda, de flesta kurser var redan bokade och nästa körde först igång i april.

Alternativet var alltså att komma in som nybörjare till andra som redan hunnit gå några veckor, kändes så där kul, eller att vänta till april. Ni som känner mig vet att det där med att vänta inte riktigt är min grej det heller. Så det stället jag ville gå på hade inga bra alternativ för mig just nu. Letade lite till och hittade ett annat ställe, men kurs som börjar 1 mars, tjohooo!!  Ashtanga yoga det lät intressant så sagt och gjort nu är jag anmäld. Nu kommer de kalla kårarna och funderingarna på hur min "magkänsla" egentligen fungerar. Kollade inte så mycket fakta innan jag anmälde mig, tänkte yoga som yoga, hur stor skillnad kan det egentligen vara?

Skillnaden är tydligen väldigt stor och gissa vad, jag har anmält mig till yogans värsting, den ulitimata yogan, vi pratar inte små lotusställningar med andningsövningar utan stå på huvudet och vrid benen i omöjliga vinklar utan att trilla yogan. Men någon gång ska ju vara den första.... utgångspositionen är att stå raklång böj överkroppen och sätt pannan i knäskålarna hej å hå lilla kylskåpet det bli bra det här, känns som att jag inte kommer kunna röra mig dagen efter och några månader framåt.

Några av de enkla små rörelserna. 

Men jag ser det som så om inte annat så kommer de andra som är med få sig ett långt och gott skratt, och det är ju nyttigt både för kropp och själ, så jag tänker bara på deras bästa.

Jag på yoga