Känsla

Sitter och kämpar mot en känsla som sakta smyger in i mig, en känsla som skrämmer fast den borde skänka tröst, en känsla som jag aldrig trodde skulle infinna sig hos mig, därför fruktar jag den, en känsla som borde vara självklar men just därför är den inte det, den efterlängtade men samtidigt skrämmande känslan av att var fullkomligt tillfreds och  nöjd.

Att vara nöjd innebär inte för mig att sluta utvecklas, att vara nöjd betyder inte att jag inte vill förändra, att vara nöjd betyder bara att jag är tillfreds just här och nu och på något underligt vis så räcker det. Jag har inte något behov av att sikta mot stjärnorna, inget behov av att skapa ett liv fullt av glamour, jag är nöjd med vardagen, den är fullkomlig, precis som den är. Jag inbillar mig att det viktigaste inte är sällsynta dagar eller  tillfällen av absolut perfektion utan att vardagen känns bra, det är trots allt den som utgör största delen av mitt liv. Med det säger jag inte att de där dagarna som är alldeles speciella inte betyder något, tvärtom så betyder de väldigt mycket, men livet består utav en oändligt lång rad med vardagar som är gråa, lite trista och förutsägbara, att vara tillfreds med dessa känns mycket viktigare än att leva för de där extra ordinära dagarna som sällan inträffar.

Att på kvällen kunna lägga huvudet på kudden och konstatera att det har varit en helt vanlig dag men likväl fullkomlig och känna sig tillfreds med att dagen inte bjudit på några extraordinära händelser.  Att jag är lycklig ändå, för att jag har fått spendera den med dem som betyder mest för mig, fått komma hem till ett tryggt hem med två glada vovvar, kanske doften av kaffe och en kram av min älskling, mer behövs faktiskt inte för att jag ska känna mig nöjd.

Jag inser att känslan av att känna sig nöjd inte kommer smygande utifrån utan det är något som växer inom mig, en känsla som jag skapar själv. Även om det som sker utanför kan ha stor betydelse så är det jag själv som bestämmer om jag ska vara nöjd och tillfreds här och nu. Om jag ska njuta av varje dag eller bara de där sällsynta tillfällen, vilket vore som att äta en mjukglass med strössel och bara äta den delen av glassen där strösslet finns och sedan kasta bort resten bara för att där inte finns det där lilla extra, vilket slöseri...... glassen är ju trots allt precis samma glass med eller utan strössel.