Fy fan för vuxna

Jag skäms, jag våndas och jag mår illa över att vara en vuxen människa. Men egentligen är det inte jag som borde skämmas. de är alla ni vuxna som inte kan ta ansvar för era egna känslor och problem. Ni som blandar in oskyldiga i era intriger, ni som inte kan svälja stoltheten och därför får oskyldiga lida. Ni som är så förbannat självupptagna att ni låter era vuxna problem förstöra för era barn, det är er jag syftar på.

Nu undrar ni, vad vet hon, hon har ju inga barn. Nä det är sant men jag har själv varit ett barn, ett skilsmässobarn, men det heter det väl knappt längre för många, kanske de flesta, barn har skilda föräldrar idag. Det är inget jag lägger mig i så länge ni sköter det snyggt, tänker på barnens bästa och struntar i er bekvämlighet, för det är faktiskt ni som valt att skaffa barn, då får man ta sitt ansvar.

Att man har problem med sin "föredetta" eller dennas nya eller dennas nyas "föredetta" eller vad det än må vara så finns det en sak som heligt, man pratar inte skit om dem inför barnen!!! Hur mycket du än hatar din "föredetta" man/sambo/kille så glöm aldrig att det faktiskt är ditt barns förälder lika mycket som du är det. Det är denna lilla varelses mamma eller pappa, det finns inget värre än som barn att få höra någon tala illa om ens förälder. Är det något jag är innerligt tacksam över är att mina föräldrar aldrig sagt ett ont ord om varandra inför mig. Om de sen fanns stunder då de hatade varandra så skötte det de som vuxna människor bör, nämligen sinsemellan.

Någon gång har du valt att skaffa barn med den mannen eller kvinnan, vare sig barnen har kontakt med honom eller henne så har du ingen rätt att tala illa om den personen. Du behöver inte höja dem till skyarna, men faktum är att barnet har inte valt er utan ni har valt att skaffa barn tillsammans så någon gång har det väl haft en bra stund ihop. Å ja jag vet att det finns barn som blir till genom våldtäkt och att det finns föräldrar som är psykopater, men det är inte barnets fel. Barnet har rätt till att inte behöva tvingas välja mellan sina föräldrar eller veta att mamma tycker att pappa är dum i huvudet.

Jag tänker på alla dessa stackars barn som under julen slits mellan sina föräldrar och släktingar. Julen är barnens tid låt dem välja var de vill fira jul, inte där ni bestämt att det passa er bäst eller för att det är den enes tur eller vad det nu kan vara. Låt barnen känna att det är okay att välja att fira jul hos mamma eller pappa, inte bara för att ni bestämt det. Å vad bi än känner för varandra så håll barnen utanför. Ni har ett ansvar som föräldrar att se till barnens bästa så även om du hatar barnets pappa eller mamma så får du faktiskt lägga undan det någonstans och sköta det snyggt.

Låt alla barn få lov att älska båda sina föräldrar och bete er som vuxna civiliserade människor med en smula socialkompetens så får barnen kanske en ännu bättre jul nästa år. Å vem vet du kanske själv upptäcker att det är mycket lättare att få ett fungerade samarbete med den ena föräldern om man är villig att själv bete sig ordentligt och först å främst alltid tänka på barnet istället för ens egen stolthet.