Julafton??

Nu är det bara några timmar kvar av sju veckors väntande. Känslan i kroppen påminner om den som infann sig som barn på julafton. Man visste att det kom något fint och att lyckan kommer vara överväldigande, samtidigt finns rädslan där för att bli besviken.

Tänk om det inte blir så bra som det var tänkt? Tänk om besvikelsen infinner sig och allt bara känns tomt och eländigt? Tänk om det blir helt galet? Men tänk det blir kanske alldeles underbart och så mycket bättre än det som du föreställde dig. Känslan är precis som barndomens jular, ska jag bli nöjd med alla klappar eller tänk om jag inte får det jag önskat mig mest av allt?

Nu är det ju bara en enda stor present, men känslan är den samma. Det är vår ett års present till oss som anländer om några få timmar. En investering som kan slå så fel, men hoppas och tror att det kommer bli så bra. Jag lider alltid av beslutsångest och nu är den värre än någonsin, fastän jag vet att det redan är för sent.

Har väntat i över sju veckor så måtte det bli bra. För vare sig vi vill eller inte så kommer den snart, vår nya fina soffa.