X är X ingen ägodel!

En av mina ganska nära kompisar ringde mig idag, hon sa att vi behövde prata. Jag förstod ingenting, undrade om jag gjort något som var fel? Samtalet som följde var ungefär så här.

Hon; Nej, det e jag som gjort något, hoppas du inte blir sur.

Jag; Ok, om du vill prata om det så spotta fram det istället, jag brukar ju inte bli sur så lätt eller?

Hon; Njaeeee därför jag ringer dig...hrm ja du vet ditt X, eller vad man ska kalla han, ja du vet.

Jag; Ja jag vet, vad har han nu hittat på?

Hon; ööö ja alltså det är så att han och jag har ju pratat en del...å jaaa alltså hata inte mig men jag tror där är något....alltså seriöst....men du får inte, ja det är ju ditt X typ.

Jag; Nej men gud vad roligt, allvar, gud varför skulle jag bli sur?? Varför skulle jag, hallå, skärp dig så väl känner du mig! Det har varit, jag har gått vidare och är lycklig, kan ni bli det ihop så är det klart att ni ska träffas och allt vad det innebär.

Hon; *pust* Jag var rädd att du skulle hata oss, du vet kompisars X o så. Men du är fan otrolig Lotta!

Jag; Snälla du, det var kanske inte så himla längesedan, men vi är bara kompisar och det hade aldrig fungerat mellan oss, jag har Anders och vill inte ha någon annan. Varför skulle då inte han få gå vidare. Å varför skulle jag hindra er, bara glad om två av mina vänner är glada ju!! Herregud detta är ju kul ju, sluta ha ångest, jag är superglad för er skull. Du kunde inte hitta en bättre kille för min Anders får du inte, o han kunde inte hitta en bättre tjej, så snälla söta rara så glad för er skull!

Hon; Alltså Lotta, om alla människor kunde gå vidare med sina liv som du och glädjas med andra människor så shit vilken bra värld vi hade haft! Tack gumman, jag vet inte vad jag ska säga annat än att du är ja du är du.

Jag; Ha ha ha ja o jag lär inte bli någon annan så lär er att leva med det! Vi ses i veckan som kommer o du, hälsa han att jag är glad o lycklig för er skull. Så sjukt roligt ju!

Hon; Ja vi ses...o du tack för att du är du.

Jag; Sluta tacka, jag är den jag är, ibland är det bra ibland är det för jävligt. Du gumman var rädd om dig nu. Puss o Kram

Hon; Oki, jag är tacksam för att du är den du är! Puss o Kram

Sitter med luren lite chockad men ändå fantastiskt glad. Inte mina allra närmaste vänner men vi pratar en del. Visste att de pratade också. Han och jag hade en liten "fling" för några år sen, förstår iinte riktigt varför hon är orolig?

Det är inte precis så att han gjort slut med mig för några dagar, veckor eller månader sedan. Det är ingen som gjort slut, vi bara konstaterade att det inte skulle funka, vi är vänner, inget annat. Å även om det inte varit så längesedan så har jag gått vidare med mitt liv. Jag har Anders, varför skulle jag inte unna honom att vara lycklig, å varför skulle jag inte unna en kompis att vara lycklig? Att de båda känner mig är väl bara så mycket bättre, då har jag två lyckliga kompisar.

Det där med att man inte ska ta kompisars X har jag lite svårt att förstå, visst man tar inte en kompis kille, hell no!!! Men när suddas den där stämpeln X ut egentligen? Hur många år ska det ta? Jag är uppvuxen i en liten by, där de flesta är buksvågrar på något vis. Det där ligger inte naturligt för mig. Då skulle alla hata varandra och fråga alla om lov om det är ok att vara med deras X?

Visst har en kompis till mig precis varit tillsammans med killen och det har varit ett jobbigt uppbrott o.s.v så skulle jag självklart inte vara med honom. Sen är det lite skllnad om jag umgåtts med dem som ett par eller träffat honom i ett senare skede och fått veta att det är ett X.

Om man sedan fortsätter umgås som kompisar efter att man gjort slut, hur länge då är det ett X och när blir det en kompis? Om man varit kompisar först och sedan blivit ihop och sedan gjort slut, är det då en f.d kompis eller ett X? Jag är förvirrad, vet inte vad som är rätt och fel, förstår inte riktigt problemet?

Man går väl vidare med sitt liv? Det gör jag i alla fall, de X eller strul som jag fortfarande umgås med är kompisar, inget annat. Om någon av mina vänner skulle finna dem attraktiva eller bli galet förälskad i någon av dem, varför ska jag då hindra dem från att bli lyckliga? Vad har jag för rätt till det? Bara för att vi en gång haft något ihop, är de då off limit för resten av sitt liv? Ska alla visa mig någon snedvriden hänsyn istället för att se till sig själv och bli lycklig. Om det inte fungerat mellan mig och någon, varför ska då ingen annan få chansen att skapa något bra med den personen.

Ännu knäppare bli det ju om jag träffar ett X och hans nya tjej, blir kompis med tjejen ska jag då vara sur på henne för att hon nu är min kompis och ihop med mitt X? Eller jag ska kanske fortsätta påpeka bara att han faktiskt är mitt X och jag var där först. Å hur är det med min pojkväns X, ska jag hata dem alla för att de har haft honom före mig?

Nä, gå vidare med livet, bli vuxna!!! I min väldigt höga ålder (hahahaha) har vi alla X, strul och massa annat förflutet. När det är avslutat så är det, om man sen väljer att vara vänner efteråt får man acceptera och glädjas åt att de finner lyckan på annat håll om det så är med vänner, kompisar, bekanta eller någon helt okänd.