Tugga mig loss

Oj, vad tiden går fort när man har roligt. Det är evigheter sen jag skrivit men det blir väl så ibland. Jag har inte haft tid, lust eller behov av att skriva.
Nu har jag det däremot, tror jag i alla fall, behov av att skriva alltså. Ja tid också för den delen.... Massor av dagar och timmar framför mig helt ensam och allena, min älskling åkte till Skottland idag!!

Jag vet det är patetiskt, löjligt och tonårsaktigt men ärligt talat så skiter jag i det, JAG SAKNAR HONOM SÅ JAG HÅLLER PÅ ATT DÖ!!!!!!!!!!!!!!

Eller dö är kanske lite överdrivet, men det känns som det är en evighet tills han kommer hem. Var tog den där självständiga, "jag behöver ingen kvinnan" vägen? Tretton dagar känns som en evighet. Ja jag vet, jag överlever, det är bara tretton dagar, tiden går fort!
Ha!!!, lätt för er att säga, jag är inte van att sakna. Jag brukar inte sakna någon, van att klara mig själv, vara min egen "bästaste" vän, men nu vet jag hur det är att ha någon där. Nu vet jag vad det innebär att ha någon att luta sig mot, att krama, att bara vara med. Nu vill jag inte vara utan det, det är ju skit tråkigt att bara ha sig själv som sällskap.

Får väl försöka fördriva tiden med något, frågan är bara vad? Sticka kanske? Kan se mig själv efter en timme, då har jag nog gjort en snara som jag är på väg att hänga mig i, men kommer inte upp till den för garnet har trasslat sig runt mina händer, och ben så jag själv liknar ett garnnystan. Stickorna de sticker väl ut ur öronen och där får jag sitta tills någon förhoppningsvis hittar mig. skrika lär jag inte heller kunna för helt säker på att när jag försökt tugga mig loss ur det mänskliga garnnystan jag blivit, så har garnet fastnat mellan tänderna och till sist täppt till munnen på mig, så jag varken kan gapa eller skrika, bara sitta där och hoppas på att någon räddar mig ur garnet.

Nej stickning låter som en alldeles för farlig hobby, fallskärmshoppning kanske? Men jag kommer lyckas trassla in mig i linorna och skärmen så jag blir till en kamikazefallskärmshoppare istället. Jaha inga fler strålande ideér just nu, jag får väl roa mig med att dagdrömma om att min älskling kommer hem och sen rider vi mot solnedgången och lever lyckliga i alla våra dagar.....

Ha ha nu kom jag på det, jag ska skriva realistiska nutida sagoböcker istället, men fan det blir ju inte heller roligt, för jag har kommit på att det faktiskt finns lyckliga slut. Visserligen är det roligt med lyckliga slut, men barn behöver lära sig att de inte kommer av sig själv och att prins charming oftast är en padda och att paddan är den prins de drömmer om. Eller hmm den sagan finns visst, fast det var en groda!

Men egentligen vad är det att lära tjejer at kysser man en groda så blir han en prins, nej tjejer bättre att lära sig istället att se han som den groda han är och älska honom just för att han är den grodan han är. Hängde ni med? Jag tror i alla fall att jag fattade själv ;-)

Som sagt booored, men ska försöka ta ner tvätten utan att trasla in mig i tvättlinorna, snyggt om man fastnar i dem. de sitter på en sån där uppfällbar tvättställning (eller ihopfällbar kanske det heter). Kan se mig själv fastna i den och få gå runt med den, knacka på hos grannen armar och men tråcklade genom linorna och stålställningen har böjt sig runt mina ben, samt huvudet hängande i en knepig konstig vinkel för att jag försökt tugga mig loss och lyckats få en av linorna att fastna mellan tänderna. (Glad för det där med att tugga mig loss.....)

Ja, ja, man får leva farligt, mot tvättställningen!!!