Telefonsamtal

Hade världens skummaste samtal i dag, vet inte vad man ska tro egentligen, men låter det bara vara. Orkar inte engagera mig i folk som inte vet vad de vill.

Jag: Hej

Han: Hej, vad gör du?

Jag: På väg ut med hunden.

Han: Du har tenta i mrg va?

Jag: mmm

Han: då var det inget

Jag: Ok?

Han: Alltså jaaa joo

Jag: Vad vill du?

Han: Jag saknar dig.

Jag: Jaså?

Han: Ja, jag känner mig ensam och tänker på dig.

Jag: Skulle du tänkt på innan....

Han: Jag vet men jag vet inte vad jag vill. Kan du inte komma hit så vi kan prata. Behöver prata med någon.

Jag: Ring jourhavandekompis eller ngt. Jag pallar inte finnas där när det passar dig.

Han: Men lilla hjärtat, så är det inte.

Jag; Jo det är det visst det, o jag pallar inte. Skaffa dig ett liv eller nåt!

Han: Är du arg?

Jag: Nej men så trött på dig.

Han: Varför? Vad vill du då?

Jag: hahaha där kom det vad jag vill. Jag vill att du ska ta reda på vad du vill, funkar inte att ringa bara för att du behöver någon o känner dig ensam. Jag har annat att göra än att tycka synd om dig. Jag bryr mig, men du har gått över gränsen nu. Gillar inte folk som inte står för det dem säger.

Han: Men hjärtat..

Jag: Sluta!!!!!! Jag är inte ditt hjärta.

Han: Jo det är du men du fattar visst inte det.

Jag: ööömmm så lät det inte i torsdags?

Han: Jag behöver nog tänka lite är förvirrad. Det är ju dig jag saknar nu.

Jag: tänk du så ska jag fokusera på min tenta. Låt mig va! Vi hörs!

Han: Ok men bara så du vet så saknar jag dig. Lycka till i morgon, hör av dig så jag får höra hur det gått.

Jag: Ja ja när jag har tid. Hej då.

Hur patetiskt kan det bli. Men så typiskt mitt liv, när jag drar vidare då kommer man på hur intressant det är. Man saknar inte kon förrän båset är tomt eller hur är det nu?